morgongavan

Hoppar in på datan för att i framtiden ha en aning om vad som pågick i mitt liv just nu.

Är mitt i en spontan flytt som är fullbordad imorn. Svårt att göra av med saker som jag trode betydde npgot men som tydligen var lätt att glömma. Nu är de borta. Skönt.

Julen var så där lugn och skön som jag ville. Var hos mamma och mormor hela dagen. Njöt, och klarade alla prov jag utsattes för.
Fick den absolut mest underbara julklappen av Andreas, en esspresso maskin, en riktig. Som gör Latté och allt som man vill. Vaddå, gillar jag latté? Det kunde jag väl aldrig ana. Ja jag blev överlycklig ialla fall det finns någon som vet något om mig och som vill visa det. MItt hjärta tog ett glädjeskutt av bara den anleningen. Inte bara för maskinen skull, nej då..

Nej nu ska jag hoppa upp från datastolen och slänga i mig lite käk innan shopping och kalas väntar.

Jag fyller år snart. 23. jag ska fundera på vad jag trodde jag skulle göra nu när jag var liten. Det kan inte vara bättre än verkligheten så det så!

Ja det är dan före dan men det är inte det som gör att jag just nu befinner mig i stress. Nej att det är julafton imorgon har jag vetat sen förra julen och alla klappar är väl inslagna och ligger under granen. Nej det är det fakum att jag panikflyttar. På egen vilja. Det blev så utan den minsta eftertanke egentligen. Men vad gör det? Det känns rätt här och nu och det är det som betyder något. Helt fantastiskt underbart.

Det är underligt hur det är meningen att våra liv ska bli. Tänk om det som skedde i det förlutna hade blivit annorlunda, i vilken framtid hade jag då befunnit mig? Det här är min dröm. Allt som jag så lönge drömt om har tillslut kommit till mig. Tänk att jag den där dagen i Augusti skulle få svaren på alla mina frågor. Allt blev så lätt så självklart och härligt spännande. Inga mer undanflykter från att leva livet. Det fanns någon som var viktigare än jakten på den perfektion som jag ändå aldrig skulle kunna nåt. Det är nu jag är där eller ialla fall ser jag krönet ovanför kullen. Jag hade aldrig klarat det själv.

Det är julafton imorgon och  mina förvntninga är höga. Jag älskar julen. Det är en fantastisk högtid tycker jag. Man träffar sin familj och njuter i goda vänners lag inne i värmen och njuter av att känna lukten av glögg, pepparkakor, gran och jultejp. Japp tejpen på julen har en speciell doft som jag älskar.

Det är jul igen och i år har jag allt som jag önskat mig. Jag har hittat julefriden

Ja vad förlorar människor på att pröva sina vingar? Kanske kan de in teflyga så långt men då har de ialla fall prövat och kan släppa den tanken sen.

För några månader såddes ett litet frö i mig, en tanke som så sakteliga har växt sig stor och är nu på väg att slå ut i full blom. Jag kanstade mig ut från en klippa och har hittils bara landat på mjuka vågor. Nu är den en klippsats att ta sig uppför kvar innan jag vet vad som väntar på andra sidan.

Jag hoppas vid gud att jag kommer in på skolan. Det är mitt mål. Lägenheten är så gott som redan utflyttad ett boende i Örebro har löst sig i form av ett rum hos mig gudmor och gudfar. Faster med man alltså. Och helgerna bor jag hos Andreas där jag nu faktiskt har två egna garderober. Det är något underbart med det. Kläder blandat med kärlek. Eller bara kläder eller bara kärlek. Lika underbart och beroendeframkallande båda två så tänk de tillsammans...

Jag vågade även trotsa mig själv under helgen och idag och det gick ju riktigt bra. Så nu tror jag minsann att jag har lite kött på benen för morgondagen.

Nu dricker jag te, hör djupa andetag från rummet intill och känner doften av mitt nybakta bröd. Det som ska bli så fint, mitt allra första egna faktiskt. All made with love and passion.

Sitter här vid datan med en kaffekopp och en dadel doppad i mörkchoklad i magen. Gud så skönt. Bara sitta och känna lukten av tomtegröten som kokar så sakteliga på spisen. Ingen stress, ingen direkt hunger och bara njta. Känna julens härliga intåg och försöka fokusera på nuet.

Träffade en nygammal vän från förr, hm, kan man skriva så? Vilken klok liten dam det är. Så många bra åsikter och ideér så jag blir alldeles matt. Det är så sant som det är sagt. Varför stressa över något som inte ännu hänt och som antagligen löser sig innan det ens blivit ett problem? Kändes så skönt. Ja till och med underbart. Mysigt och allting annat. Världens klokaste tror jag nog..

Ja dagen har än så länge varit bra och förhoppningsvis fortsätter kvällen i samma anda. Började dock dagen trött så trött. Kom iväg till mitt samtal och fick skäll så det hette duga. Oj så fel jag har och jag ljuger mig själv rakt upp i ansiktet. Ja kanske men det är faktiskt så jag ser det. Jag VET att det inte stämmer med mitt förnuft men min hjärna spelar mig gång på gång ett spratt...Jag funderar på varför jag är så rädd för att vara andra människor till belastning. Varför jag inte vågar vara krånglig och därför går emot min egen vilja. Jag vet att jag undviket konflikter det har jag vetat länge men varför fortsätter jag ha en konflikt med mig själv? Varför tillåter jag inte bara mig själv att må bra? Är det lyckan jag är rädd för? Åg herregud vad jag ljuger, konstant. Det är nog det jag är bäst på... att ljuga för mig själv. Inte för någon annan. Nu ska jag krångla, iaf lite, eller åtminstonde försöka. Det är ju faktiskt jag som jag stå för det jag gör och jag som ska se mig själv i spegeln och må bra.

Det är dags att komma fram, igen.

Gud vad inspiration jag fick idag av min kloka vän..

Idag är det den stora dagen på många sätt och viss. Idag öppnas ett nytt kapitel i en mycket ung tjejs liv. Syster blir idag vuxen. Hon fyller det magiska talen som är så efterlängtat. Men med 18 kommer också en massa ansvar som inte alltid är lika härliga. Det innebär att man lämnar barndomen framför och tar klivet in i vuxenlivet. Inte alltid med ett leende på läpparna.

Jag kan inte förstå att alla har så brottom med att bli vuxna. Det hinns med! Tänk på vad liten procent av livet vi faktiskt är barn utan ansvar och förväntningar. Varför stressa på framtiden? En barndom kommer aldrig tillbaka. Men vuxen är man så länge man lever.

Jag tänker på alla dessa tonåringar som måste spackla sig till tänderna för att se äldre ut och alla de barn som kläs av sina föräldrar som om det vore lika gamla. Små, små stringtrosor finns faktiskt att köpa och likaså kläder som vi vuxna bär. Bort med allt som är barnsligt, inga traktorer eller löjliga disney tryck på tröjorna från det att de tagit sig upp gående. Nej nu ska de ha tights, kort kjol och kanske till och med lite makeup. Okej, jag kan förstå att det är sött med tights och kjol, det håller jag med om, men måste de vara så vuxna kläderna? Kan de inte få vara översvallande prinsesskjolar man sätter på sin dotter? Inga kjolar som jag själv skulle trä över mina höfter.

Jag har faktiskt vid flertalet gånger varit på barnavdelningarna och kollat... köpte bland annat en jeans jacka.. en alldeles för, enligt min mening, sexig för att ett barn ska kunna bära den. Jag har även flertalet gånger prövat kjolar då jag tycker att de är alldeles lagom i längde, de är alltså minimalt korta och inte okej för någon under 15 att bära...

Det är en stor dag på andra sätt idag också, men det är än så länge en hemlis..... Jag berättar imorn.

det finns så mycket ord men inga av de räcker till för att beskriva den känslan som jag känner varje gång du ser på mig. Jag kan inte uttrycka mig i ord och alla handlingar känns fjutiga. Det finns så mycket mer bakom orden älska, det finns en oerhörd tacksamhet för att du finns där. För att du låter mig leva. För att du försöker utan att begära tacksamhet. Jag kan inte annat än le, men mitt leende räcker inte heller till.... Om jag bara kunde ge lite av mina känslor till dig skulle du förstå hur mycket du betyder...

Mitt vackra leende finns bara för dig, för det är du som lärt mig le med hela själen igen... Ett ärligt och hoppfullt leende.

... lovar jag mig själv att behålla den här känslan i kroppen ända till kvällen och inte göra något som förstör den

Jag tror att den här julen kommer bli en underbar jul. Jag hade mina tvivlen men de försvann i samma takt som köket började luka pepparkaka och marken blev vit av det vackra som kommer från ovan. Det lyser av min vvarma glädje i mina fönster och mitt leende blir bara vackrare och vackrare.

Det är underbart hur små thing kan växa sig stora och bli ovärdeliga, som dina ord emot min panna, jag lyssnar, begrundar och försöker ta till mig.

Igår bakades det så det stod härliga till. Mjuk pepparkaka, marsipan fyllda dadlar med mandelmassa, physalis doppade i choklad och knäck.. vilka knäck... Det gjorde vi bra, the best of the best.. men kan det egentligen bli annat när det bakas med kärlek? När varje knäck har en kyss på nacken? När varje dadel är frammmanad med vackra ord och värme? Det är jul, det är december och mitt hjärta är förväntansfullt och lyckligt...

Det mesta som för stunden känns oöverkomligt löser sig. Veckan som gick kändes oöverkomlig men måndagen kom och det fanns en lösning. Det är tisdag och jag fortsätter i samma anda.

Det är slut med spottandet nu, du kan försöka men från och med nu ska jag göra allt för att tvätta bort det utan att känna den stinkande vidriga andedräkten. Come on!

Hur kan någon tro att pengar är lyckan till framgång? Hur kan man bli glad och känna sig tillfredställd genom att se sig själv som bättre än någon annan? Och hur man kan må bra på andras bekostnad?

Åh herregud för alla dessa egoistiska och elaka människorna. Jag tycker synd om de. Det verkar som om de skapar en lycka byggd på material och på andras tankar om en. Det är nästan äckligt tycker jag. Att gå omkring och känna sig så där överlägsen. Fy fan. Det är inget vackert. Vackert är de som har pengarna och alla sakerna men som inte tänker på sig själva som "rika". Riktigt lyckliga människor är de som med ärlighet glädjs åt andra, som gör saker  för andra utan att reflektera över att de gör det, som inte talar om hur duktiga de var eller hur snälla de var den gången de gjorde si eller så. Men har man ingen annan att lägga sin kärlek på förstår jag att man lägger den på sig själv. Men att sen också skryta om det.... Kräkfärdig blir jag, Det finns alltid någon som behöver din givande kärlek mer än du själv. Du SKA älska dig själv men det ska vara en respektfull och oegotrippad kärlek,,,,