Jag borde...
Fick klarhet i en del saker imorse. Nu ska jag bara försöka förstå vad som sas. Jag kunde inte påverkat alla gånger du inte kom, de gånger som jag stod där som liten flicka och väntade och anklagade mig själv för att jag ställde krav för att jag fanns. Jag kanske borde ringt dig, jag kanske borde varit en bättre och "jobbigare" syster men kanske hade det inte spelat någon roll. För ditt sug efter drogen var större än mig även om jag tror att jag kunnat påverkat dig. Men någonstans kanske jag tror på att det inte bara var
Jag borde sluta anklaga mig själv och våga lägga skulden till viss del på andra.. men varför? Det är ju mitt fel ändå på något konstigt sätt.
Drömmar som blev sanna
Måste säga att jag inte nått min dröm och det inte varit för en annan dröm. En dröm som jag aldrig kunnat påverka utan det var högre makters förtjänst. Kan inte förstå att jag får vara med en sådan människa som man bara drömmer om. Som gör allting så rätt utan att tänka på det. Som är sig själv och gör det så rätt. Det bästa är att det hjälper mig så otroligt mycket utan att vi pratar om det. Tänk att få vara någons.. Att inte bara vara någon..
Hade en så underbar ledig dag igår. Blev bjuden på hemlagade hamburgare av min hjälte. Tog en höstpromenad och såg en orm.. ha ha en kopparorm. Drack latté med en vän från förr och avslutade kvällen med spicyhot och min dröm.
Såg oskyldigt dömd och det finns potential i den serien.
Man måste slösa energi för att få energi, men det gäller motion och inte genom att sura eller för att orka bry sig om saker som inte egentligen spelar någon roll. Släpp den negativa energin och sup in den friska nya.
Det är så dåligt
Jag har haft en omtumlande helg. Invigde helgen på Bishops och hade otroligt kul. Det som däremot hände sen är något som jag aldrig någonsin trodde skulle kunna hända. Så skrämmande men bara ytterligare ett bevis på att jag valt rätt väg.
Hela lördagen gick åt till jobb från 10-01 och söndag 10-23.... Inte mycket att skriva om då kan man tänka. Men se där vad fel man kan ha.
Jag är så jävla arg rent ut sagt och jag är inte riktigt säker på vem jag ska rikta min ilska till. Hur kan man för det första säga a men inte b? Jag blir störd av detta. Det gnager i mig. Men jag har mina aningar om var det kommer ifrån det måste det göra varför skulle någon annan säga så? Ja och då ska jag bara tala om en sak. Jag har ALLTID läst klart en sida innan jag börjat på en ny. Skulle ALDRIG falla mig in att läsa två stycken samtidigt. Jag är inte tillräckligt elak för att klara något sådant.
Varför är det så kul att prata om andra? Och då bara i negativ bemärkelse. Chocka omvärlden, säg något positivt, var den människa som sprider glädje omkring dig!
Låt mig leva mitt liv, det som äntligen börjar bli ett liv.
Jag har en dag till att klara av sen är det min tur att säga, I did it! Jag har klarat en hel vecka, inte bara 4 kvällar utan 7 kvällar och 7 dagar! Men det är människor som gillar att gotta sig i andras olycka (och just nu påhittade skit) som gör att folk inte klarar av att prestera så bra som de vill. Jag hade kunnat trilla tillbaka där, men icke, det är ni knappast värda.
Jag vet hur det var, du vet hur det var, jag vet vad som hände, du vet vad som hände. Inget annat, ingen jävla modifierad sanning.
Något är på gång
Det finns så mycket som jag saknar i mitt liv från förr. Men det som jag förlorat hoppas jag att jag ska få tillbaka tusenfallt, för det förtjänar jag. Det finns inget som ersätter något som man förlorat men det finns saker som kompenserar saknaden på ett annat sätt ,dom fyller ett annat tomrum. Fyll hela mig med nya minnen. hjälp mig glömma de hemska och ge mig nya härliga minnen att se fram emot! Jag älskar att leva i det nuet som framtiden skapat åt mig
Jag kan inte få nog
Jag njuter dock fullt ut av lyckan, hur länge den varar kan ju ingen svara på så jag försöker att verkligen ta vara på varje sekund med den vackraste människa jag någonsin mött. Det kan hända att det byts ut mot olycka redan imorn det skulle ju snarare vara regel än undantag. För varför skulle det ske någon förändring egentligen? Nej hur kunde något positivt helt plötsligt bytas ut mot de negativa tankarna? Det är så lätt att fokusera på fel saker. Det är ju jag som ska bestämma inte min onda vän på den vänstra axeln.
Lyckoruset gör mig ialla fall hög och jag hoppas att det aldrig någonsin tar slut. Jag känner mig värdefull, någon som är värd att bry sig om, någon som någon annan kan ta sig tid att tillbringa tid med. På riktigt, av egen vilja inte av medlidande eller för att det dåliga samvetet tar vid. Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna!
Nej nog om detta! Nu ska jag ner på stan och söka ett jobb som jag har blivit betrodd att det skulle passa mig. Är inte det en egokick så säg!
Äntligen
Vad kul att åka med pappa, jag vet att vi alltid har det så roligt + att jag känner att jag alltid kan göra vad som mig faller in. Jag vet att han inte sitter och spionerar på mig. Han lita på mig precis som jag litar på honom. Jag kommer kunna festa, shoppa och röra mig fritt trots att pappa håller ett vakande men litande öga på mig! Ja det blir toppen. Jag behöver det här, en nystart, en början på mitt nya liv som jag redan invigt. 1 vecka.... Nu kommer prövningen i helgen, det blir tufft.
Ikväll blir det Boshops, det står skrivet i sten. Och som nämnts i tidigare inlägg så det som är skrivet i sten fast, det sker. Är sugen på öl, jag är sugen på öl.... konstigt, det är mycket som händer nu.
Tänk alla ...
Jag vill att du ska be mig leva mitt liv alltid nära dig, jag följer dina steg och allt jag någonsin drömt om finns där för mig.
Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna. Alla skuggor och mörker som förr var så öppenbart de skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart.
Ibland tror jag att jag är på helt rätt spår men det visar sig allt som oftast att jag är på helt fel Men jag lär mig varje dag av mina misstag. Jag tror att du kom in i mitt liv i precis rätt tid. Det kan vara så att jag sårat någon på vägen men det ska sägas att inget någonsin har varit med flit och om det är till någon tröst sårade jag mig själv väldigt väldigt länge. Vad svårt det var att se det bland allt mörker och skuggor. Men jag tror att bitarna så sakteliga börjar falla på plats.
ute.
Jag är så trött på att vara trött. En trötthet som jag skapat mig själv genom min stärvan att få kontrollera något. När jag inte kunde kontrollera världen runt om mig försökte jag kontrollera mig själv. Något som gick helt åt skogen och som jag fortfarande brottas med varje dag. Men idag firar jag en liten egen seger. Mer än en vecka. Det är grejer det och värt att firas.
Det är så härligt att veta att du känner mig inifrån och ut och du vet att det är till dig jag ringer när något händer. Jag känner en så stor trygghet i att du finns.
Men att komma fram till och acceptera att det är allt som blir gjorde mig tokig där ett tag, jag var så förtvivlad och förvirrad. För jag trodde att du fanns där och väntade mig...
Jag känner en så konstig tillit på mig själv. Jag kommer klara det här. De som vill får gärna upptädka världen med mig men jag tänker inte slösa någon energi på en endaste människa som inte är villig att göra det frivilligt. Jag tänker inte be om vänskap eller fortsätta att vara konflikträdd. Gå till er själva och tänk efter. Kanske är det inte konstigare än att NI behöver rannsaka er själva. Sluta sparka på något som tagit emot tillräckligt länge nu. Får ni aldrig dåligt samvete?
Shopping
Japp jag handlar alldeles för mycket kläder, jag vet. Jag borde spara, jag borde köpa en ny soffa, jag borde byta ut mina madrasser, jag borde kanske spendera lite mindre pengar på skor och jag borde äta ute mindre. Men det tänker jag inte göra. Jag sparar redan mer pengar än de allra flesta, jag behöver egentligen ingen ny soffa, jag trivs med den jag har. Mina madrasser duger. De börjar bli gamla men jag sover jätte skönt. Det finns mycket som jag borde men att äta ute och shoppa är min lyx. Jag röker inte, försöker att inte äta en massa onyttiga saker, jag tränar regelbundet, super inte hejdlöst, betalar alltid mina räkningar i tid, kan alltid hänga på när något händer, lånar ALDRIG pengar. Jag tycker helt enkelt att jag förtjänar min shopping och mina slösade pengar på stadens cafeér. Det är ändå mina pengar som jag slitit hårt för och som jag tänker njuta fullt ut utav på min fritid. Kanske skulle en öl på bishop ikväll vara kryddan på moset eller om jag ska vänta med det tills imorn.
Nu väntar muskelstep, lax och räksoppa följt av ännu mer shopping, stan är uppe till 9 idag!
Be in time...
Att komma försent någon gång är okej men att sätta det i system eller att inte ens sträva efter att dyka upp på avtalad tid är egoistiskt, nonchalant och otroligt omoget tycker jag. Och riktigt arg blir jag på de människor som inte ens hör av sig! De ringer inte, smsar eller signalerar på något sätt att de blir några minuter sena. Jag vet inte hur många gånger jag lämnat en kö till kassan för att sen väntande stå och stampa och svära över att jag gott och väl hade kunnat stå kvar och avsluta mitt köp. Detta gör att jag sedan återigen får köa och förmodligen får jag stå i kö lika länge som första gången vilket innebär att jag stått och köa en gång helt i onödan och alltså: slösat bort ytterligare tid av det dyrbara liv som jag har, som vi alla har.
En annan sak som också stör mig är om man skickar sms till någon med en relevant fråga och det inte dyker upp något svar. Som vilket tid det var eller om ett möte då och då går bra. Sedan kan ett svar dyka upp kanske en innan eller ibland till och med efter med ett nej tyvärr det passar inte. VARFÖR? Och så det värsta av allt: att bara undivka att svara på både sms och telefonsamtal bara för att man kanske inte har stake nog att säga att vår lunch, möte mm går inte idag på grund av.... det spelar inte någon som helst roll till varför det inte går, det kan vara så enkelt att man inte har lust, men låt för allt i världen din mötesvän få veta det. Undvik inte att svara och hoppas på att det ska rinna ut i sanden...
Tanken som växte
Så då, tillbaka till min tanke. Jag tror bestämt att ett o.n.s handlar om bekräftelse. ja och tillfällig njutning då möjligtvis. Något som oftast faller på mannens lott. Svårt för en tjej att komma till samma nivå som killar så där bara(ledsen killar att göra er besvikna) Jag tänker så här, visst kan det vara spännande men hade det inte varit mer spännande att bara sluta där vid kyssarna och gått åt varsitt håll och slupit pinsamheterna på morgonen och istället få fantisera om hur underbart det HADE kunna bli? För bra kyssar är bättre än en dåligt sex...
Jag har fått en present till, varma tofflor för att jag fryser.... Nu är jag varm, hela jag
One nights stands....
Jag ska fundera några timmar och sedan återkomma...
Ljusare tider
Jag är alldeles lugn, just i detta ögonblick förvissad om att jag är bra som jag är. Ett djupt andetag och börjar räkna, hoppas det varar länge.
Det är så typiskt
Trots detta missöde har fredagen hittils bjudit på en underbar dag på alla sätt och vis. Efter ett underbart härligt uppvaknanden tittade solen fram, fick jobba med min ängel, människor var glada, jag är på ett toppenhumör, allt har bara glidid på idag... Imorgon är det 25 års fest och jag är bjuden...
Känner mig otroligt stolt över mig själv idag. Jag härdade ut och jag tog inte ens tid. Efter jobbet åkte jag till gymmet trots att jag inte sovit många timmar och egentligen skulle behövt sova typ 7 till men det var självförvållat och värt varenda icke sovandes timme. Och väl på gymmet började jag smått undra om jag var galen, orkade knappt ta mig upp till omklädningsrummet. Men helt plötsligt stod jag på bandent och den lätta uppvärmingen på högst 10 min som jag tänkte att jag skulle härda ut blev helt plötsligt en halv mil lång och fort gick det. Tror nästan det var personligt rekord i kuperad terräng. Med endorfinerna sprutandes kastade jag mig ner gymmet för att styrketräna och så roligt det var! La på och fick tips för bättre träning så imorn kan jag nog vänta mig en välkommen träningsverk.
´
Min älskade Sessan är den bästa, hon ligger i mitt knä och kurrar. Finns det en större kärlek? Så äkta och ärlig?
Ge mig ett jobb, rutiner och mandariner.,....
Tårta
Var på gymmet idag, vilken egokick det är att bli starkare, att orka lite mer. Men imorn är det vila ingen träning, ingen powerwalk...
Idol nu, har folk ingen självinsikt? Tänder lite ljus och dricker saft. Mysigt!
Framsteg
Luncha med Moa och fick mina goda ord. Det är löjligt hur glad man kan bli när man ser sig själv omskriven på ett positivt sätt svart på vitt. Vi prövade det nya caffet i stan och det var väl sådär. Bara färdigköpta sallader och mackor. Inte ett hemmabak så långt ögat kunde nå. Och visst salladen var ätbar men det hade varit bra mycket trevligare om den serverats på tallrik och inte direkt ur en plastbytta. Nej jag vet inte om jag kommer gå dit igen. Troligen inte, det skulle vara för personalens skull i så fall..
Kvällen bjuder på strömming och potatismos tillsammans med Tommy, det blir bra det.
Jag har ont i hjärtat, det känns som om det trycker. De säger att jag ska ta det lugnt, jag tar det lugnt, om ni bara visste hur lugnt jag egentligen tar det. På torsdag och lördag ska jag vila. Det är skrivet i sten så då blir det så.
Vilken upplevelse
Igår när jag stod på löpbandet läste jag en artikel som jag tror på sätt och vis talade till mig. Den handlade om en ung kvinna som länge levt med en sjukdom. Hon pratade om ett destruktivt beteende som hon hållt fast vid under många år och jag kände så igen mig i hennes historia. Hon berättade om sitt goda självförtroende men också om en inte en lika god självkänsla. Eller ingen självkänsla alls. Den var körd i botten.
Hon berättade om hur hon alltid på grund av det goda självförtroendet haft lätt för att knyta nya kontakter och alltid varit en social människa. Men med en icke existerande självkänsla blev det stora krockar. Hon ville leva upp till den där spralliga underbart härliga smala snygga spontana tjejen. Hon lyckades, men på grund av den låga självkänslan trodde hon inte på sig själv. Hon fick hela tiden låtsas och kämpa för att framstå som den tjej hennes självförtroende skapat åt henne.
Under många år levde hon så här och försökte konrollera allt så till den grad att hon började skada sig själv. Till och med när hon fick hjälp av psykologer och beteendevetare lyckades hon inte komma ur sitt destruktiva beteende. Det var inte förrän den dag hon kom på att hennes självförtroende och självkänsla drog åt olika håll, de spelade i två olika divisioner, som hon kunde börja hjälpa sig själv.
När jag läste det här var det som ett litet ljus gick upp för mig och jag började fundera. På mig själv och på människor runt om oss. Hur mycket energi vi egentligen lägger ner på att leva upp till andras förväntningar av oss. Jag vet att jag gör det. Men jag vet inte varför, tror jag inte på mig själv? Tror jag inte att människor skulle tycka om mig för den jag är? Jag vet faktiskt inte men jag är så trött på att låtsas. Vem tjänar på det? Och varför ska jag egentligen bry mig om vad andra tycker och tänker. Det är ju med mig själv jag är bästa vän. Så kanske är det så att jag med hjälp av den här artikeln kommit lite länge och kanske gör det att mitt samtal imorn blir lite lättare eftersom det kanske ligger nåt i det. Någonstans är det en krock mellen mitt självförtroende och självkänsla. Kanske kan det så ett frö till att jag ska orka ta mig ur mitt egna destruktiva beteende.
Att våga släppa taget
Igår tränade jag verkligen på att släppa taget om kontrollen. Vaknade inte förrän 11 och trots myror i benen låg jag kvar i sängen till 2 då det serverades frukost alá havregrynsgröt och ägg. Slappade ytterligare några timmar och gick sen ner till gymmet. Inte för att jag kände mig tvingad utan för att jag hade lust och det var roligt. Blev sedan efter ytterligare några timmars slappande och läsandes av recept serverad en underbart god hemlagad köttfärssoppa. Vilken lyx!
Lördag
Dagen idag har varit lite mer tung, jobbade imorse men som alltid kan jag aldrig sova när jag har alkohol i kroppen, ytterligare ett bevis på att jag inte ska dricka. Men efter ett tag kommer man in i den där bakisrytmen och då flyter det på bättre. Skulle haft tjejmiddag med pajbakning men det blev inställt i sista stund så jag tog mitt pick och pack och drog iväg på funktionell träning. Storhandlade och unnande mig grillad kyckling och majskolvar. Mums. Nu ska godisdagen avslutas med just lördagsgodis och mys.
Det är härligt när det blåser motvind och man känner hur det riktigt ruskar tag i en och skakar om.
Pajbakning
Åt en tidig lunch eller sen frukost idag med Lenita på espresse house (har äntligen efter många om och men gett mig och stavar nu det rätt). Det var mysigt. Kände att jag bara behövde vara i hennes närhet om så bara för ett litet litet tag.
Nu ska jag snart iväg och baka paj. Det ska bli den bästa ever.. Kan inte bli bättre.
Jag har fått en present, jag kan aldrig någonsin påminna mig om att någon gett mig något spontant bara för att jag är jag.. Kanske har jag hamnat i den framtid och dröm som jag så länge velat ha.
Core hanns också med på förmiddagen och tur var det för någon muskelstep blev det ju inte av. Men jag överlever nog även det.
Skin skin...
Kommer du ihåg
Av privata själ är vissa delar borta men ett leende sprider sig på mina läppar när jag läser det här och tänker till baka
Det är så lätt..
En dag för länge sen, så långt tillbaka i tiden som bara du och jag vet exakt, planterades ett frö som skulle visa sig bli den vackraste av alla plantor. En planta som med tiden skulle växa och bli riktigt mäktigt. Men det var inte lätt för det lilla fröet, på vägen stötte den på många svårigheter. Ibland var jorden så torr att visa delar av plantans rötter höll på att dö. Plantan fick verkligen kämpa för den ville verkligen fortsätta att leva, den visste att det fanns något som måste vara bättre än torka, nåt som måste vara värt att fortsätta kämpa för. Och även under de perioder då vattnet varit som bortblåst under en längre tid har knopparna ändå haft kraft kvar att fortsätta leva för plantan har hela tiden vetat att alla rötter hör samman och att den inte har råd att mista den minsta del. Plantan klarade dessa torrperioder och idag fortsätter plantan att växa, den blir bara vackrare och vackrare. Det som hände med det lilla fröet var att den redan i tidig ålder fick veta vad den hade att kämpa för och att livet inte är lätt men nu vet plantan hur man ska hantera en torrperiod.
You are beautiful, it´s true - som James Blond sjunger i sin låt som just nu ( eller var då) är så popular är så sant. Det är verkligen du men du är så mycket mer än så. För mig är du beviset på att alla inte dömmer människor på fel sätt. Du har lärt mig så mycket och du har hjälpt mig att komma över mina rädslor, att sluta skämmas för mig själv. Du har lärt mig att jag duger för den jag är och att det inte spelar någon roll vad som tidigare hänt eller vad jag har med mig i bagaget. Det är du som försöker lära mig att älska mig själv och du om någon borde veta hur svårt det är för mig. Men tack vare dig är jag en bit på väg på vägen mot att tro på mig själv.
Du ska veta att du är speciell, inte bara för mig, utan som människa. Jag blir så imponerad över allt du gör. Det är inte ofta du sätter dig själv i första hand utan du ser hellre att människor i din omgivning mår bra och det är något som jag uppskattar hos dig att du är så osjälvisk. Jag vet ärligt talat inte var jag skulle ha varit om det inte varit för dig, för att du brytt dig så mycket om hur jag mår och oroat dig över att jag inte skulle ha det bra.
Jag är så oerhört tacksam för alla de tårar du orkat bära från mig, för alla skrik du har fått stå ut med då jag inte visste var jag skulle ta vägen. För alla sömnlösa nätter då jag inte kunna sova för mitt dåliga samvete för allt jag borde ha gjort men inte gjorde, för allt jag borde ha sagt men inte sa. Jag önskar att jag kunde vara en bråkdel av det som du är för mig för dig. Att jag någon gång kan ge tillbaka allt som du gett till mig.
Men det är inte bara allt det jobbiga som jag är tacksam över. Det finns så mycket fint att jag inte vet vart jag ska börja. Alla underbara minnen som jag bär inuti mig som jag alltid vill behålla. Ett av de minnen som jag bär med mig närmast hjärtat är den gången som vi åkte till.... det var första gången som jag tror att vi båda förstod och kände att det vi hade och har är något speciellt. Jag kan inte komma ihåg en enda gång som jag känt mig så nära en människa som jag gjorde då. Jag mådde så dåligt och du var så underbar. Eller den gången för precis ett år sen när vi åkte till.... och hade det så bra. Allt var perfekt, så perfekt att man nästan inte vågade tro på det.
Det är så lätt att älska dig. Allt du gör får min kärlek att växa till något större som jag inte riktigt kan förstå vart det ska sluta. Det är så lätt för det är du som fått mig att börja älska mig själv. Det är så lätt för du får mig att känna mig värdefull och någon att räkna med. Någon som någon behöver. Det är så lätt för du har förstått att jag haft det jobbigt många gånger under tiden vi varit tillsammans du har aldrig försökt få mig att glömma och låtsas att inget har hänt. Jag älskar dig för att du visat vägen till ditt hjärta och för att du låtit mig bo där. Jag älskar dig för att du är du.
Du är min bästa vän, min hjälte, mitt liv, min grundpelare - utan den skulle hela jag rasa ihop. Jag behöver dig för att fungera, för att förstå att jag är värdefull. Det är i din närhet som jag blivit den som jag är idag och det är i dina ögon som jag lärt mig att känn mig trygg. Jag behöver aldrig gömma mig för dig.
Du är min älskade och jag vill alltid älska dig
Det är så mycket som hänt sen det. Men det finns vissa saker som gör att vi är de som vi är idag. Och jag kan ärligt säga att utan det här hade jag nog inte stått/suttit här idag. Det är bara härligt att ibland förlora sig i minnen och bara vara tillbaka då morgondagen var spännande och nu med morgondagen i bagaget se att det inte blev som man tänkt sig men det betyder inte att det är något negativt. All val vi gör påverkar oss och någonstans på vägen valde jag en annan väg och här sitter jag idag.
Nattens första timmar
Kravlöshet, ställ inga krav, hjälp... Alla är så rädda för att verka jobbiga om de ställer krav. Men kanske är ett krav det enda som behövs för att hjälpa en annan människa på traven. Jag tror att jag hjälpte dig, jag vill gärna tro att jag handlade rätt. Allt ska inte vara så jävla lätt och kravlöst..
Ledig imorn och på fredag. Ska inte göra något mer än baka paj imorn och om jag orkar och vädret tillåter cyklar jag och besöker mamma. VÄrldens bästa mamma som just nu är lite orolig för mig. Pappa också, och det är jobbigt. Lyssna bara på mig, försök inte kontrollera.
Har jobbat kväll idag och kanske därför jag sitter här. Har ingen ro i kroppen. Vill sova men orkar inte. Inte inatt, inte idag.
Sover som en björn
Har haft en jättebra dag på jobbet. Riktigt kul var det att jobba och jag klarade av allt det som jag så länge fasat över. Nya prövningar imorn, men det gick ju bra idag så det går bra imorn!
Har just ätit ett super gott mellanmål och sitter med en kopp kaffe. Det borde ju sätta lite energi på kroppen! Snälla! Bodypump för mig halv sex måste packa väskan alltså....
Time to go...
Inte igen
Och alla dessa känslor som bara hoppar runt i kroppen, var kommer de ifrån? Skulle inte de vara borta nu? Borde det inte vara så att de skulle ha neutraliserats och bara varit som ett gott minne? Inte ikräkta på de nya härliga som jag så hade bestämt mig för...
Det är dock inte bara negativt även om det känns så just precis nu. Det finns så mycket att glädjas över också. Bara det faktum att vi lever, att jag har underbara vänner, en lägenhet som jag älskar, en älskling, nya blommor, föräldrar som ställer upp, kusin som finns där, roliga minnen, en framtid.. Ja är det inte fantastiskt, vi har alla en framtid. Jag tror nästan det gick upp ett ljus för mig just.
Vi har alla gjort bort oss men vi är inte sämre än att vi nästa gång kan visa oss från den bättre sidan....
Kräftskiva ikväll... Jag som inte ens kan äta kräftor men jag får lära mig så är det bara.
Ge inte upp om mig.
En annorlunda helg
Blev en alldeles otroligt omväxlande helg. Vet inte riktigt hur det kom sig men sov bara 1,5 timmar i natt och det känns just nu i hela kroppen. Det som bara skulle bli ett glas vin eler två blev plötsligt många fler.... Men så skoj det var. Lenita och Kathrin var suveräna på att klunka. Ja och det började bra men urartade lite på slutet. Många hemska minnen kom upp och känslor som jag inte trodde fanns där blev plötsligt väldigt tydliga och självklara. Jag trodde ärligt talat att jag skulle ha gått vidare, ja inte glömt men accepterat. men nej.. så idag efter jobbet tog jag med Tommy till kyrkogården. Det var så skönt att vara där, snabbt men ändå. Det var så jag hade tänkt det. Inga tårar, inget mesande men det kom några tårar och jag fick gömma mig i din famn. Det fanns nog bara några tårar kvar efter alla som kom igår. Gud vad jobbigt det var.
Du skulle ha fyllt 29 igår.. nästan 30. Jag tänker så mycket på vem du skulle ha varit och vad du skulle ha gjort. På allt du inte hann och på saker du drömde om. Det är otroligt att längtan kan vara så stark ibland och så tung att bära. Det måste finns ett efter det kan inte bara vara ett slut. Vad finns efter universum? Det var en hare där, jag tror att det var du. Du är min bror, jag vet att vi ses igen därför var du inte, du är...