morgongavan

Vaknade idag utvilad. Två korta amningar bjöd natten på. Kl 1 och 5. Och strax efter 7 var det morgon för Maximilian. Helt okej tycker hans mamma.
Vilka stor känslor denna lilla människa frambringar och just idag är det lite större. Känner mig gråtfärdig över den tacksamhet för att denna friska pojke kommit till oss. Nu ler han för jämnan och igår började han jollra på allvar. 6 veckor idag. SÅ efterlängtad och aldrig har tiden gått så sakta som då innan han var här! Det som jag då oroade mig över känns så litet och meningslöst. Han är så fin vår lilla kille. Alla hans framsteg gör att jag bubblar över av glädje och stolthet. Jag är så tacksam att jag får vara hans mamma och stolt över att han är min och Andreas son.

min lilla prins har efter flera sömnlösa nätter låtit sin mamma sova hela natten med ett amningsavbrott och med uppstigning halv 6. Vilken lyx!!!Han är alltid väldigt snäll på nätterna och skriker inte alls mycket utan han ligger och knorrar och "bräker" i sömnen som gör att jag inte kan sova. Igår kväll lyckades hans pappa få honom att sova i hans säng och även jag lyckades med denna bedrift mitt i natten vilket gör att vi inte störs av hans bräkande och fick sova helt underbart! Så idag är jag en happy mamma som ska gå på stan med min kusin och mitt gudbarn!

går inte ens att göra radhopp med bloggverktyget just nu.... kul för er som löser receptet nedan. hur värdelöst får det bli? och varför är det på detta viset?

mycket god kaka och mycket trevlig helg Cheesecake med hallon och blåbär Mördeg: 125 g smör 1 krm salt 125 g mandelmassa 1 ägg 3 1/2 dl vetemjöl Fyllning: 120 g vit choklad (jag rekommenderar 200g för smakens skull) 600 g philadelphiaost 3/4 dl socker 3 ägg saft och rivet skal från 1 citron (det räcker med hälften) Hallon och blåbär till garnering Mördegen: Sätt ugnen på 175 grader. Lägg mandelmassan och saltet i en matberedare. Mixa till dess att mandelmassan blivit smidig och tillsätt därefter smöret i små portioner. Häll i ägget och till sist mjölet. Var noga med att inte överarbeta degen när mjölet är tillsatt. Lägg degen på en lätt mjölad arbetsbänk och kavla ut den till en tjocklek av ca 2 mm. Fodra pajformen. Var noga med att trycka ner kanterna så att det inte blir någon luft mellan degen och formen. Ställ formen i frysen i ca 10 minuter. Baka formen direkt från frysen till dess att pajskalet är gyllene. Det tar ca 10-12 minuter. Fyllningen: Sätt ugnen på 150 grader. Smält chokladen i vattenbad eller försiktigt i mikrovågsugn. Vispa samman osten och sockret, vispa därefter i äggen till en slät kräm. Rör samman ett par matskedar ostkräm med den smälta chokladen, detta för att undvika att den varma chokladen skall sätta sig när den blandas med den kalla ostkrämen. Vispa sedan ner den smälta chokladen, citronsaften och citronskalet i ostkrämen. Häll upp i mördegsskalet. Grädda i ca 30-35 minuter. Smeten skall vara lite lös i mitten, den stelnar när den svalnar. När den svalnat något kan man ställa in den i kylen. Garnera med hallon och blåbär.

Idag har vi bara varit hemma! Skönt men Andreas åkte iväg med vagnen imorse så vi har varit låsta här inne känns det som. Men tiden har gått fort. Det gör tydligen det med småbarn.. Även om jag faktiskt hunnit en hel massa när Maximilian har sovit i bärslen och nu sover han faktiskt i vår säng. Jag har förberett såserna till kvällen då Hanna, Rickard och Gabriel kommer hit. Vi ska bjuda på hemmagjort kebab. Lite lyxigare snabbmat som passar perfekt en fredag! Jag har också hunnit baka kakan tills imorn då Madde coh Sarah kommer hit med sina familjer för att äta och umgås! Vilken kaka säger jag inte då det kan hända att de läser detta. Det jag kan säga är att det är första gången jag bakar denna och det är en liten modifiering av en annars så populär kaka. Recept kommer om det är god. Annars nämns den icke mer

Nu när jag äntligen har en vanlig dator med mobilkabel och allt och massa foton att visa från det senaste halvåret är bloggsidan helt kass...Det blir inte alls bra att publicera bilder. Det är som om en menyrad försvunnit... Väldigt väldigt tråkigt. om det inte kommer tillbaka måste jag nästan byta bloggsida... Idag ska vi åka till Hanna och Gabriel efter en natt med mycket lite sömn. Ja de 3 senaste nätterna har nog allt som allt bestått av 9 timmars sömn.. Men å andra sidan spelar det ingen roll för mig som ska vara hemma man stackars Andreas som måste vara allert på jobbet.

igår var min lilla pojke inte på sitt bästa humör. Ville bara vara i knät och fick han inte det var det sura miner. Och att måla händer och fötter med färg var inte alls roligt och absolut inte det efterföljande badet. Men sedan somnade han av utmattning och när pappa kom hem var han nöjd och glad och visade sitt första fina leende! Tänk han kan le. Min lilla stora kille. Idag har han lett åt sin mormor också och han är så söt så jag vet inte hur jag ska kunna hålla tårarna borta.

igår var min lilla pojke inte på sitt bästa humör. Ville bara vara i knät och fick han inte det var det sura miner. Och att måla händer och fötter med färg var inte alls roligt och absolut inte det efterföljande badet. Men sedan somnade han av utmattning och när pappa kom hem var han nöjd och glad och visade sitt första fina leende! Tänk han kan le. Min lilla stora kille. Idag har han lett åt sin mormor också och han är så söt så jag vet inte hur jag ska kunna hålla tårarna borta.

idag började Andreas jobba igen efter 4 veckor tillsammans. Vi är alltså hemma ensamma. Hittills har det gått bra men jag har lite ångest nu när jag vant mig vid att ha Andreas hemma. Jag har dammsugit här på morgonen och det är inte det lättaste med en liten bebis. Speciellt inte om han vill vara i knät hela tiden så vi har som tur är skaffat ett bärsele. Oumbärligt när två händer behövs. Just nu ligger han och sover på mig i bärselen. Så underbart fantastiskt söt.Det vi ska göra när herrn vaknat är att måla av hans händer med vattenfärg och trycka i hans bok :) Undrar hur det kommer uppskattas.... Så här älskar mitt lilla hjärta annars att sova

Torsdaf idag, sista dagarna nu tilösammans innan andreas börjar jobba efter pappLedighet och semester. På måndag börjae allvaret och jag och maximilian ska vara ensamma hemma. Det ska bli spännande. Vilka härliga veckor vi haft. Fått barn, flyttat till hus och köpt ny bil, volvo. En riktig svensson familj, lovely. Nu ligger mitt lilla hjärta nakenfis på Golvet och jag ligger i soffan och tar igen mig lite. Äter chockladkaka som jag bakat och njuter. Sockersuget är enormt och jag fattar inte riktigt vart det kommer Ifrån. Mmm godis. Men det går väl över det också. Idag åkte vi, min fina familj, till Marys. Väldigt mysigt ställe och maten fick Väl godkänt! Hoppas ni alla åker dit så att det kan överleva. Jag bara älskar ställen av detta slag. Något jag verkligen längtar efter är att träna. Det kryper ikroppen och jag vill så gärna tränA hårt. Jag får snällt vänta. Tills jag är återställd, även om jag känner mig fit for fight har jag förstått att det inte alltit behöver kännas. Ne he nu ska vi fortsätta kolla Twin Peaks ocj äta godis. Andreas har ju semester.

Det är så som många sagt till mig, njut för tiden går så fort. Du behöver inte vara duktig nu, utan bara var och njut. Det verkar vara det vanligaste rådet av de som vet. De som själva haf barn och vet vad de talar om. Och ja det är så sant som det är sagt, tiden går fort. Men det är Så svårt att njuta att verkligen ta in allt. Det finns ju så mycket annat som måste göras och som man faktiskt vill göra. Men paniken smyger sig på när tankarna kommer ifatt och jag inser att min bebis idag är 3 veckor. Var tog det 21 dagarna vägen? Det går inte att skjuta på ögonblicken för de kommer aldrig igen. Det gör däremot fika med vänner och bekanta, städning, shopping, soliga dagar och allt annat Som lockar. Jag försöker att lägga alla måsten och prioritera. Först kommer min fina lilla pojke och sen det som jag vill göra och sist alla måsten. För det är som ni snälla kloka människor säger, tiden går fort.

Jag har länge funderat över hur jag ska formulera mig, hur jag ska beskriva hur det är att vara mamma. Men jag finner inga ord. Jag kan beskriva i detalj förlossningen (något jag så småningom ska), jag kan precis varje sekund inprentat i mitt huvud. Jag kan berätta om graviditeten och om bloöjbyten, spyor, klädbyten, babyskrik och vakna nätter men att beskriva hur det är att vara mamma till min fina son gör mig stum. Det är så stort, underbart och fantastiskt att det helt enkelt inte går att få ner till några få ord. Orden är helt enkelt för små. Det jag däremot kan säga är att jag är otroligt tacksam över att det här vackra välskapta barnet har kommit till oss. Att vi är välsignade att ta hand om honom, ge honom kärlek och allt han behöver.  Att vi är hans föräldrar, att jag är hans mamma, är det största som någonsin har hänt mig. Aldrig någonsin har jag kännt mig så säker, det är här jag vill vara. Med min familj. Med Andreas och Maximilian. Jag älskar er.