morgongavan

som jag har längtat efter denna dag! dagen då jag äntligen skulle kunna börja träna. Men nej då. SJÄLVKLART ska jag gå och bli sjuk. Jag är så jäkla besviken faktiskt. Vill nästa gråta för jag har längtat så. Men duktig som jag är lyssnar jag på min kropp (och Andreas och mamma) som säger att no no ingen träning förrän du är frisk. Och ja det är ju sant. Det är bland det dummaste vi kan göra emot våra kroppar.

Läste nyss min förlossningsjournal. Riktigt roligt och än en gång förundras jag över hur lyckligt lottad jag var. Ja egentligen under hela min graviditet faktiskt. Och ja det kostar på kroppen att bära ett barn och nej inte ser jag lika vacker ut nu som innan utan kläder. Men egentligen vad fasen gör det. Idag när jag kom ut ur duschen fnyste jag lite åt mina mindre vackra lår. Men hej. Kolla på mig jag har för fasen fött barn! Och egentligen är jag stolt över mig själv jag är faktiskt jävligt snygg. Jag försöker att varje dag hitta små fina saker på mig själv och för varje dag som går blir det snäppet lättare. Gör det ni med. För ni är aldrig lika vackra unga och oemotståndliga som ni är precis nu! Njut!

Nu ska jag belöna mig och trösta min sjukdom men en kebab. Mamma hämtar till mig!

Sådär. Nu är MVC gjort för sista gången denna graviditet. Känns skönt på något vis. Vi var också på BVC och vägde och mätte min lilla kille som växer och bli större och större. Bra mat har jag tydligen. Frågade såklart om träningen och hon sa att det går bra sålänge jag undviker hopp. Så spinning var absolut okej MEN det jag skulle tänka på var att inte använda för mycket energi så att det inte räckte till att producera mjölk. Lite skrämmande det där. Hur ska jag kunna veta det? Jag tänker att om jag träna 1-2 gånger i veckan så kan det ju inte påverka? Det är ju också ett sätt att hålla träningen på en rimlig nivå och hålla det dåliga samvetet borta. Om det skulle få lust att titta fram.

Kvällen och eftermiddag har spenderats hemma där en tavelhylla kommit på plats och övervåningen plockats ren och dammsugits. Det räcker så med städning! Skönt att städa när Andreas underhåller Maximilian. Jag kan gör det fort och utan att bli störd. Vi lagade också GOOOD middag, enchilladas (stavning??)sallad och vitlöksås. Mums och mätt som en plätt blev jag.

Nu säger jag godnatt och beger mig mot soffan, godis och serien Millenuim! Jiha!

Vilket härlig höstväder vi har idag! Min bebis sover än och jag passade på att stiga upp då Andreas åkte till jobbet för att kanske hinna gå på toa innan lilleman vaknade. Men se nu sitter jag här färdigsminkad och med frukost i magen. Ska strax hämta kaffe också. Vilken lyx!

Idag väntar både MVC och BVC. klockan 1 och 2. Men innan dess ska vi försöka hinna med Att följa med Josefin på lägenhetsvisning och hämta vår välkommen skylt som jag beställt från nära och kära. Också hoppas jag att det kommer paket idag!

Idag har jag trots att jag skulle ha en lugn måndag hunnit med en hel del!

Eftersom Maximilian har ont i magen och bara vill bli buren tvingade jag ner honom i vagnen eftersom jag vet att han alltid somnar där och så tog vi en låääång promenad bara för att han skulle få sova. Kom hem lagom till lunch och lagad god lunch kyckling och potatisgratäng och sallad. Efter det blev det sortering i datarummet bland alla papper som vi har samlat på oss. En hel papperssäck har vi/jag slängt Nu återstår bara en hög som Andreas själv måste gå igenom.

Min son sover igen efter att ha suttit i babysittern i nästan en timme så nu passar jag på att dricka kaffe och njuta av chokladen som Andreas hade med sig hem till mig igår. Werther´s choklad med hasselnöt. Om ni inte testat, löp och köp!

I lördags efter flera timmars väntande kom så min älskade sambo äntligen hem .Herre gud så jag längtade efter honom! Känns som dagarna bara går och vi aldrig hinner ses. Han kom hem och hade med sig så fina blommor till mig som gjorde mig alldeles gråtfärdig.





Vi hade också pappa här på middag och det var väldigt trevlig. Han tog ut Maximilian i vagnen så jag kunde sova några timmar. Skönt!

Idag är det åter måndag och den här veckan ser ut att bli lite lugn och tråkig. Min älskade unge har fått ögoninflammation och på grund av smittorisken blir det nog inte många meter utanför dörren. Men den nya soffan kommer idag så nog finns det att göra ändå. Det innebär ju att den gamla ska ner i källaren och överdragen ska tvättas på den så att den känns fräsch när den hamnar där nere.

Nu ska jag klä på mig och så småningom ta mig ut i det verkligen tråkiga vädret!

Samtidigt som lilleman sover kollar jag runt lite på nätet efter fina soffkuddar till den nya soffan. Hittar en hel del men det är så lång leveranstid och eftersom den nya soffan kommer redan på måndag vill jag inte vänta till november på kuddarna. Snart så är vardagsrummet som vi vill ha det. Det nya soffbordet hämtades i torsdags och fina ljuslyktor inhandlades på samma gång. När nya soffan är på plats är det upp med tavelhyllor som gäller. Ja och så kuddarna förstås men snart så!

Sitter här och lyssnar på min lilla kille som ligger och knorrar i vår stora säng. Han ser så liten ut där han ligger. Äter vindruvor för att stilla sötsuget, det är ju ä'ndå lördag och som ett brev på posten vill jag har lördagsgodis. Men vädret är inte det bästa så ut vill jag inte.

I eftermiddag kommer pappa hit och vi tänkte då laga potatisgratäng och fläskfilé till middag. GOTT!!! Första potatisgratängen för i år. Den bästa potatisen har ju landat i butikerna så snart blir det nog potatismos!

Det är dock en lite tråkig helg. Andreas jobbar ju och det är grått ute. Det är verkligen jätte tråkigt när helgen blir som en veckodag. Det enda som är bra är att vi imorn iaf får lite sovmorgon och kan äta lunch tillsammans. Han börjar ju inte jobba förrän 2 så. Jag ska väl egentligen inte klaga jag är ju hemma varje dag. Men för mig blir det också speciellt när helgen kommer och vi är hemma alla tre. fast mest synd är det om Andreas. Han får ju aldrig vara ledig känns det som. Han är verkligen duktig min man :)

Jag har så många funderingar. Vad ska det bli av mig när jag är riktigt stor? När min utbildning är klar och jag ska ut i arbetslivet. Jag är ju inte ens riktigt säker på ad jag vill bli.

Under graviditeten har jag flera gånger tvivlat på att det är något med träning jag vill hålla på med men nu är jag mer och mer säker på att det är där jag vill lägga energin. Jag älskar verkligen att träna. Inte på samma sätt nu som då. Det går inte med en liten pojk. Men jag räknar verkligen minuterna tills det är tisdag och jag varit på min efterkontroll och jag håller tummarna för att hon säger att kör på, allt ser bra ut! Jag har ju tjuvstartat lite här hemma med promenader och nån gång varit på spinning och core med kusin på friskis. Men jag längtar tillbaka till Forever! Så mina tankar går fram och tillbaka om jag kanske ska bli instruktör, lärare, sitta med i något matlag eller om jag ska satsa på att promota motion i områden där det är lite tuffare och mindre aktivitet som utövas. Välmående och livskvalité vill jag förmedla till mina medmänniskor på ett eller annat sätt..

Andra tankar som far genom mitt huvud är allt som jag vill göra med huset. Allt som man kan ändra på med bara lite färg! Gud vad jag vill ner i källaren och måla måla! Så att när den nya soffan kommer kan den gamla flytta ner och komma till sin rätt! Jag har såå många ideér. Det är synd att jag inte blir rik på att ha mammapengar..

När jag börjar skriva detta är det ungefär 40 minuter kvar tills min son är 7 veckor. 7 veckor är en lång tid i väntans tider men nu ha de gått alldeles för fort.

För 7 veckor sen, igår, vaknade jag av det jag trodde var vattnet som gick. Jag ville verkligen tro att det var så men ändå inte hoppas för mycket. Men jag gick upp och åt en rejäl frukost, något som jag i alla gravid tidningar förstått är viktigt. Efter ett tag ringde jag förlossningen och fick råden att åka in om det nu var vattnet så ville de kolla mig. Jag ringer Andreas och ber honom komma hem utan att stressa. Efter någon timme kommer han hem och vi åker till förlossningen. Vi blir väl mottagna och jag får ligga med CTG kurva för att kolla min bebis hjärta. Fortfarande vågar jag inte hoppas på bebis och efter de undersökt mig säger de att det inte är vattnet utan slemproppen som gått och att det kan ta ända fram till beräknat datum innan bebis kommer.

Vi åker hem, Andreas till jobbet och jag börjar plantera om alla våra blommor för att få tiden att gå. Under dagen kommer mensvärkliknande smärtor till och från. Men jag lägger inte någon större vikt vid de, jag vet ju att det kan vara så länge. På kvällen vid middag har jag lite värkar. väldigt hanterbara och vi går och lägger oss som vanligt och somnar ganska snart. Eftersom sköterskan sagt att vi kan få vänta på vår pojke ända tills beräknat datum försöker jag dämpa hoppet när jag flera gånger i timmen vaknar av sammandragningar och så småningom framåt morgonkvisten av värkar.

Det blir morgon och eftersom vi ska till barnmorskan vid lunch skjutsar jag Andreas till jobbet och åker till mamma. Där börjar jag få kraftiga värkar snabbt. Och vid klockan 8 kommer de med 10 min mellanrum. Jag ringer till förlossningen och får då höra att det kan vara så här flera dygn. Så jag får rådet att sätta på en film och andras mig igenom värkarna.

Mamma åker till jobbet. Och ungefär samtidigt som hon stänger dörren kommer det riktigt kraftiga värkar som nästan nockar mig och det saftas i munnen. Illamåendet sprider sig i kroppen men jag vill inte stressa Andreas eftersom jag har bilen och skulle hämta honom. Men som tur är kommer jag på att pappa ska komma med bebissängen till hans jobb runt 10 så jag ringer Andreas och precis som dagen innan säger jag att det inte är bråttom men jag tror att det är på riktigt nu. Men de där minuterna tills han kommer var fruktansvärda. Mina känslor gav mig varannan minut panik att jag skulle föda själv men också glädje över att det var på riktigt.

Andreas kommer och vi klockar värkarna som redan nu kommer 3 på tio minuter men jag vill inte trots Andreas påtryckningar åka in till förlossningen. Men efter ungefär en halvtimme höjer Andreas nästan rösen och säger att nu åker vi! Något jag en kvart senare tackar gud för att vi gjorde. Resan in var otroligt jobbig. Värkarna kom hela tiden. Så när jag ringde förlossningen och de sa att jag inte skulle komma. Jag skulle förstå att om jag kommer in får jag snällt vänta för det är minsann fullt då blev jag jävligt förbannad för jag visste att min bebis var på väg.

Vi kommer till sjukhuset och jag väntar i entrén medan Andreas lämnar bilen. Jag ville inte gå på akutsidan eftersom jag skämdes lite för att komma in trots att de sagt åt mig att vänta. Men att gå igenom hela lasarettet med värkar gör jag inte om. Var och vartannat steg fick jag böja mig ner för att inte svimma av smärtan. Väl framme får jag vänta på en stol innanför förlossningsdörrarna. Men när de väl kommer och hämtar mig ser de nog att det är dags och att jag behöver nåt mot smärtan. Jag får på en gång, trots överbelastat?, ett egent rum och lustgasen kommer fram. Jag är öppen 3 cm och de skakar lite på huvudet. Det här kommer ta lång tid känns de som om de tänker. Men när jag ligger där med värkar utan mellanrum och ber till gudarna att den där epiduralen ska komma öppnar jag mig på 3 timmar till 9 cm. Så när narkosläkaren väl kommer är jag redan klar för att krysta. Men ingen känner efter hur mycket öppen jag är eftersom jag är först föderska. Det ska inte vara öppen så mycket än. Jag får sprutan, som träffar en nerv och gör ondare än hela förlossningen och det är enda gången jag säger till Andreas att jag inte vill mer eftersom de kanske måste ta den igen. Men jag slipper. Och så fort hon går ut ur rummet kommer första krystvärken. När jag säger det till sköterskan tror hon mig inte men känner snällt efter och säger att jag är fullt öppen så att de ska SNART komma och hjälpa mig, det var skiftbyte.

Jag får en ny sköterska som tar hål på mig så vattnet går och sen kan jag nästan direkt börja krysta. Och efter ca en halvtimme kommer min lilla vackra helt perfekta kille. 20 juli klockan 15:51.

Nu var det här en lite förenklad version en massa saker hände däremellan men det var de här stegen de gick i. Och jag måste säga att trots att jag blev så nonchalerat bemött från början och det inte riktigt tog mina värkar på allvar är jag 100% nöjd! De var väldigt vänliga och min förlossningstant och hennes sköterska var helt underbara! Så jag är glad att det var skiftbyte.

Nu när jag är klar med skrivandet är klockan snar halv 9 och det är onsdag. Det tog mig nästan ett helt dygn att få ner dessa rader. Det tar tid med en bebis :) Underbar väl spenderad tid!

Herre gud vad jag har längtat efter att göra i ordning barnrummet innan vi flyttade in! Och så fint som det blev :) Jag är verkligen nöjd. Det är ju lite tomt just nu eftersom den lilla inte kräver så mycket saker men om ett tag är det fullt av plotter. Några tavellister ska upp för böcker och lite småsaker står på min önskelista men för att göra Andreas nöjd är jag nöjd för tillfället...

Före


efter