Jag orkar inte bli besviken

Ja ger upp, jag orkar inte bli besviken. Du vann, eller om det var jag som tog hem segern till sist? Som insåg vilken soptunna jag tillåtit mig att vara för dig! Men aldrig igen... Tänk att det var som en blixt från ovan som fick mig att öppna ögonen.  Jag fhöll nästan på att ge upp att falla, men du fångade mig. Du vet det inte ens med det såddes ett frö den där kvällen, ett frö som veckor senare fick vatten och kunde börja växa.

Jag lyssnar inte längre jag stänger fönstret, inte värt nåt som inte inger hopp. Tänk att jag tillåtit mig bli behandlad så här, tänk att jag var kakan som man både fick äta och ha kvar. 

Jag ha insett något de här sista dagarna och hur det än nu går så hoppas jag att jag kommer ihåg mina tankar idag. Att jag fortsätter lita på kortet som inte lagts. 

Jag har varit fri men med en frihet bakom galler, och det var jag som satte mig där. Äntligen är min lust fri.

Jag ska klara det här, det kommer blir en bra höst, rött och lila är visst höstens färger. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0