morgongavan

Så, nu är det riktiga första skoldagen avklarad och det gick bra. Är dock helt full med information just nu och vet inte riktigt hur jag ska strukturer upp min arbetstid heller, men det ska nog gå bra.... Har ialla fall hunnit läsa igenom alla papper vi gick idag och jag tror att jag ialla fall har ett hum om vad jag ska läsa till nästa vecka, två böcer på vardera 300 sidor + en bok med 50 sidor. Så det blir till att läsa och läsa med andra ord.

Första intrycket idag var över förväntan. Klassen verkar vara bra och det var en salig blandning på personligheter! Skoj! Mest tjejer och jag tror om jag lyckades räkna rätt att det var 6 killar.

Just nu är jag väldigt ne3rvös för hur det ska bli med skolan och allt vad det innebär med sämre ekonomi, pendling, läsande och boende hos farmor allt som oftast. Att bo i en resväska är inte det roligaste men det får gå. Det måste helt enkelt gå. Får se hur jag löser allt när jag landar i pluggandet och får in lite rutiner.

På tal om rutienr så är det ju första september imorn.... Värsta skönt. Officiellt höst hos mig, vilket innebär tända ljus, mysiga filmkvällar, tjocka sköna kläder och framför allt rutiner. Jag är en människa som älskar rutiner, det är så jag fungerar bäst.

Välkommen höst! Jag ser fram emot att möta dig!

egentligen borde jag stått på jobbet. Men jag tog mitt förnuft till fånga och sjukanmälde mig. Det känns som om det var rätt beslut. Huvudet dunkar och jag mårinte alls särskilt bra. En lugn lördag blir det. Jag måste bara bli frisk tills på måndag. Orkar inte eller vill inte heller börja skolan med att må kasst. Så idag är det enda som stå på schemat marmeladkokning och kanske kanske om jag orkar en promenad i solen... VI får se

På mindre än en vecka har jag hunnit njuta av mycket bebisar. De är så härligt underbara. Bara är och accepterar sin omgivning precis som den är. Man behöver aldrig låtsas för ett barn. De tycker om dig för vem du är, inget annat. Ett barn är en välsingnelse som man förevigt ska vara tacksam.


Jag var för inte allt för länge sen och hälsade på nyblivna mamman Lina som hade satt Liam till världen just. En sån liten sötnos och så snäll som han var. Skrek inte en enda gång jag var där och så gott han luktade. En underbar kille var han och det var så roligt att se Lina med honom. Det värmde mitt hjärta. Och idag var jag hemma hos Marie och där träffade jag hennes minsta son som snart fyller 1 i oktober(?) och förundrades över hur mycket ett barn lär sig på så kort tid. Vilka mirakel de små är.

Det skulle vara att ljuga om jag säger att jag inte själv skulle vilja ha ett litet barn tillsammans med Andreas. Men jag anser att när det är meningen att hända, ja då händer det. Blir det imorn eller om 5 år, ja då är det så och det är då jag är mogen för det. Och händer det inte alls, ja då är det antagligen inte meningen heller. Det är klart att jag oroar mig med allt jag ställt till med och utsatt mig själv för. Det som förrut var så självklart är inte lika självklart längre. Jag oroar mig att jag förstört för mycket och just nu är det på min hjärna hela tiden. Men samtidigt får det ta den tid det tar. Jag har inge brottom och när det händer så händer det.

Varför måste just jag gå och blir dunderförskyld när jag inte alls har tid med det? Jag kan ta förskylningen om sådär 3 veckor, ska vi säga så? Vad bra! Tack!

Okej, nu är det värsta gjort. FÖrsta dagen är gjord och den första nervositeten har lagt sig. Det var i och för sig bara upprop och lite presentationer av alla  but still, nu vet jag vilka alla är och de vet vem jag är så nu finns det inget att oroa sig över länge! Skönt.

Sitter på tåget hem till Eskilstuna och det ska bli så skönt att komma hem trots att jag åkte igår. Känner mig inte alls på topp utan tror att det lurar en förskylning i kroppen. Så jag ska hem och duscha och bädda ner mig i sängen. Vila är det som jag behöver. Egentligen borde jag inte jobba lördag helle rmed tanke på att jag snart varit sjuk i 2 veckor utan att det gått över. Men jag får se, det är juinte direkt första gången jag jobbar sjuk i såfall.... Skandal att det ska vara så egentligen, att man inte ens ska kunna sjukanmäla sig utan att det bli ett jävla liv eller att man får ont i magen..

JA ja, summan av kardemumman blir ialla fall att jag tror jag kommer trivas jätte bra på universitetet. Skolan var fin, maten god, bra och lätt att hitta med bra kartor, trots att det var jätte stort. OCh trevlig människor mötte jag idag som ska gå i min klass.

I lördags kokade Andreas och jag sylt. Det om något måste väl vara vuxenpoäng? Att både plocka bär och sedan koka det till sylt? Nu när vi har blivit varma i kläderna ska vi försöka oss på marmelad...







Det blev både Blåbärssylt och Lingonsylt!

Vilka goda kräftor vi åt igår! Och vad fint värdinnorna hade gjort! Dukat upp för över 40 personer, tänd ljus, fixat kräftsaker, sånghäften och massa lekar! Det var riktigt skoj. Goda pajer hade de gjort och hörlig dessert. Är glad att jag inte drack en droppe igår då jag är pigg och kry idag.

Startade dock morgonen alldeles för tidigt idag med tanke på den sena timmen igår...Men nu är jag uppe ialla fall  och har ätit frukost och ikväll väntas det middag hos Andreas far där vi kommer bli bjudna på råbiff. Helt rå med andra ord... Rött ska det tydligen vá.

Har gjort mitt sista "riktiga" pass på Statoil för lååång tid framöver. Skolan börjar ju på torsdag och sedan är det bara helger som gäller för min del. Varannan. Ska faktiskt blir otroligt kul att börja skolan. Jag har ju längtat så. Allt är inhandlat och fixat. Bara att sätta sig i skolbänken och bli pumpad med information =) Me like!

Trots att det är skönt att börja plugga så kommer jag ju sakna mitt jobb. Det är faktikst rikitgt kul att bli lite "tjenis" med kunderna och det slog mig idag att det kanske inte är säker att jag träffar dessa människor på väldigt, väldigt länge. Och det är sorgligt! Och alla härliga människor som jag jobbar med... När kommer vi träffas igen? Varannan helg är ju inte mycket.... Och då träffar jag ju bara en del...

Ja men det kommer något bra ur det ialla fall och jag vet ju att jag inte vill jobba på Statoil hela mitt liv utan att mitt intresse och hjärta ligger någon helt annanstans nämligen i hälsan, kosten och träninge och det är förhoppningsvis det jag kommer att jobbar med om 3 år!

Nu, för att tänka på något annat, tänker jag hoppa in i duschen och svalka av mig efter en hård men rolig arbetsdag och sedan ska jag göra mig vacker, för ikväll vankas det kräftskiva!

Olyckliga männniskor gör dumma saker för att skydda sig själva. Är det då en ursäkt att såra någon som man säger sig älska mer än allt annat? Fast å andra sidan är ju sitt eget välmående viktigast. Så vad är egentligen rätt och fel?

Andreas började sin första dag efter semestern igår med att jobba från 6 på morgonen till halv 11 på kvällen...  Han hade med sig de här till mig + en hel kasse med frukt... Är man bortskämt eller vad?

Sitter här alldeles skön i kroppen. Träningen gick bra och frukosten har landat i magen. Vet inte riktigt vad jag ska göra av den här dagen. En paj ska ialla falll bakas. Till våra fina gäster ikväll. Borde kanske även ta mig ner på stan och kika upp den där guldaffären. Har ju redan fått ett prisförslag men jag måste ju höra mig för lite annanstans också.

Det är en sista dag kvar på ledigheten också för i morgon kör jag igång på riktigt. Jag hade sådan tur att jag började mitt schema med två lediga dagar efter semestern. Det är inte fy skam det. Att få smyga igång hösten lite.

På tal om hösten köpte jag igår två par nya vantar som kommer passa perfekt när dagarna blir kallare. Det var långa "torghandskar" om blev som tummvantar när jag vek upp de. Skaftet gick sedan ända upp till armbågen! Vilket är toppen tycker jag.

Ne he om jag skulle ta och leta upp ett smarrigt pajrecept och sen hoppa in i duchen....

Morgonträning. Så nu när jag ändå vaknat av Andreas klocka sticker jag och tränar spinning och core så är det klart sen!

Det är dags för lite positiv energi. Det har varit så mycket som har öveskuggat den unerbara sommaren som jag trots allt haft!

Jag håller mig till vecka 33 som var semester för mig men självklart har sommaren varit längre än så och det har hänt en massa roliga saker...



Veckan började med att Andreas och jag firade ett år... Frukost på waynes fick det bli och sedan blev det lite shopping på stan och blåbärsplockning innan vi åkte hem och åt de nyplockade bären med grädde och mjölk.....



och drack riktig champange och avslutade kvällen med en middag ute. Vi bestämde att efter allt som hänt så ville vi inte göra något jätte fancy men jag är super nöjd med dagen eftersom det blev en spontan rolig dag. En dag som skulle kunna vara vilken annan dag som helst!



Vi åkte på en massa utflykter. Bland annat till nyköping där vi besökte nyköpingshus och fick en teater uppspelad för oss om en kunglig historia. Vi åt jätte god lunch och hade en allmänt skön och rolig dag..



en annan utflykt var till Söderköping och Smultronstället där vi åt glass i mängder. Självklart skulle Andreas och hans pappa vara värst så de beställde in den största glassen som fanns på menyn att dela på. 5 liter glass + maränger, frukt, grädde och massa annat. OCH en mjukglass strut i mitten... Det var en upplevelse och jag rekomenderar alla att besöka glassparadiset! Söderköping är otroligt vackert och att Madicken bodde där gör ju inte saker sämre eftersom hon var min favvo när jag var liten.




Vi hade ju sådan tur att det var Å-festen när vi var lediga så vi har varit flitiga besökare av den. Vi var på bland annat Björn Rosenström, såg stand up och var på Lena och Orup. En annan dag badade vi pool, hade picknick och så har vi löst en massa korsord.



Vi har också hunnit med en helkväll med pappa och det var jätte trevligt! Dock lite för mycket att dricka. Det är farligt med goda drinkar....



Veckan har varit fullspäckad med roliga aktiviteter. Men det hade inte spelat någon roll vad vi hade gjort. Vi behövde den här veckan. Verkligen. Att bara ha så mycket tid tillsammans är verkligen en lyx. Och när det bara är en enda vecka så gäller det att utnyttja den till max på det sätt som passar bäst. Vi valde att skippa nödvändiga saker och unna oss färdiglagad mat, tid för avkoppling tillsammans, massor av närhet, samtal, planering av framtiden och att prata med varandra, på riktigt. Nu är det verkligheten som gäller igen. Men efter den här veckan kommer hösten kännas lite lättare och med alla bilder som vi tagit kan vi lätt se tillbaka och minnas. Minnas när beslutet togs att det är nu. Det är vi, för alltid.

Ja ha, i samma veva som semestern tar slut kommer hösten. Det blåser storm ute och det är inte varmt. Det är höst i luften. Det känns.

Från och med idag är det verkligheten som gäller med lagad mat, träning, städning och rutiner. Det behövs. Det är dags att få lite ordning på det kaos som varit ett tag.

Det sägs ju att det inte finns något ont som inte har något gott med sig och hur jävligt det är var och är så kanske det kommer något gott ur det till slut. Det är konstigt men där jag är idag har jag aldrig varit. Jag har aldrig någonsin ställts inför ett val som detta och ingen har någonsin behandlat mig så illa men heller inte så bra. Det var som att vända på en handske. Bara jag fick veta så blev allt så mycket bättre. Och hur ska jag någonsin kunna vända mig om och lämna det här? Men att avvakta och känna efter är inte riktigt min grej. Man kan inte bara vänta och se hur det blir för rätt som det är sitter man men facit i hand och undrar när det egentligen började. Nej jag tror jag har bestämt mig. Det är värt det. Och om jag fattar fel beslut så är det bara mig själv jag skadar och det kan jag stå ut med. Det gör ont ett tag men det lägger sig. Jag väljer dig, att älska, att dela allt med. Jag hoppas att du menar det du säger så att mitt beslut kan bestå. Jag hoppas att du valde mig för att du älskar mig och villl dela ditt liv med mig. Inte för att det är tryggt och för att du blir älskad. Men det är en risk jag tar. Jag tror att det är värt det.

Idag  blir det en utflykt till smultronstället vilket innebär glass i stora lass..

Snart har alla himlens änglar gråtit klart hoppas jag för annars kommer vi alla snart göra de sällskap. Vi drunkar och vår värld svämmar över....

Inga dagar är planerade nuförtiden och så simpla saker som att plocka fram dammsugaren funkar inte. Jag orkar inte. Mitt hem svämmar snart över av skit och jag kan inte göra annat än se på. En dag i taget är det som gäller och här finns varken tid eller ork för dessa jävla vardagliga sysslor.

Så idag har tiden gått åt till att bada, sola, äta lunch, träna att få tiden att gå och slippa tänka...och sedan äntligen andas ut och slappna av, äta middag med Hanna, kolla film och bara byta miljö. Känna att något är som vanligt bortom de gråa tunga regniga molnen.

Det är tufft att veta och jag önskar så att du var en bättre lögnare. Det har varit bättre men faktiskt inte så mycket sämre...

Du lovade att berätta sanningen och inget annat än sanningen. Inte försköna något och inte dölja. In my ass! Det blir ju bara värre och värre. Och du säger inget... Jag får söka reda på sanningen själv. Hur ska såren någonsin kunns läka då du ljuger? Jag blir helt tokig. Jag MÅSTE få veta allt. Veta att allt du säger stämmer och jag måste finna bevis på att det är så som du påstår. Inte förrän alla puzzelbitar är på plats kan jsg börjs bearbeta det som hänt och sen kan agj fatta ett beslut.

LJUG INTE MER!

Sov så skönt i tre timmars tills något väckte mig. Kan vara så att det finns en mardröm i min säng. Den skakade mig och väckte mig för att den vill bli drömd om. Vem vill inte ha uppmärksamhet? Vem vill blir lämnad ensam för att glömmas? Ingen, inte ens den värdelösaste av oss alla vill bli kvarlämnad i det förflutna, allra minst den.

Min säng är läskig, den skrämmer mig. Det går inte att ligga där för rätt som det är kan det hända att den äter upp mig. Alla täcken och överkasst kan inte skydda mig från att det kryper upp och in i mig.

Det finns så mycket som inte går att reparera och just nu känner jag att jag bara svamlar. Det kan bero på tröttheten men också det faktum att det inte finns någon logik i det som sker och tänks just nu.

Jag tänker så dumma tankar. Igen. Var finns rättvisan? Jag blir arg för att sen helt plötsligt se hur allt hänger ihop. Någon ska få allt för att andra ska slippa.  Så kanske är det för mig bara att acceptera det livsöde som någon valt åt mig. Jag kanske är den som  utvalde... Det är en trevlig tanke och det gör det lite lättare att acceptera. Då är det plötsligt något värdefullt med allt det meningslösa som sker.

Det är så ensamt här i mörkret. Ingen gör mig sällskap. Där jag borde finna sällskap har dörren stängts, den står bara lite på glänt och jag vet inte om jag någonsin vågar gå tillbaka in i den där varma härliga salen med den härliga musiken. Minnet av hur folk trampar mig på tårna i valsen och skrattar åt mig gör så ont men hade det inte varit för att de gång på gång slängt ut mig och stängt dörret rätt framför näsan på mig kanske jag hade vågat igen. Men nu vet jag inte.  Nästa gång är antagligen skratten mycket högre och dörren kommer inte bara stängas rakt framför mig den kommer slå mig rakt i ansiktet.

Det är äntligen semester! Som jag har längtat och efter de senste veckorna är jag verkligen i behov av lite ledigt. Det gör ont i varenda muskel och jag behöver koppla av och bara vara med mig själv och få lite kvalitetstid med Andreas. Det som hänt har hänt men det måste få tid att läka och det går inte om jag hela tiden har en massa andra saker att göra. Min semester kommer inte bli som jag tänkt mig men det kommer förhoppningsvis göra att resten av året blir underbart. Jag ska njuta som en riktig semesterfirare och göra alla de saker jag så länge längtat efter men det kommer att göras lite mer varsamt och med mer eftertanke.

Tisdagen har än så länge varit slapp men ack så skön. Vaknade efter en lång sovmorgon av en sambo som redan var vaken. Det är lyx för mig då det annars oftast är jag som kliver upp först. Sedan dess har vi shoppat lite nödvändigt, lagat en god lunch, kollat film och ligger nu ióch löser korsord... Det är också väligt bekvämt att kunna sitta på internet i sängen. Älskar verkligen min lilla dator. Ska bara försöka fixa så jag kan lägga in bilder och så i något bra program. Andreas har lovat hjälpa mig.

Det som står på schemat för dagen är taco till middag och en koncert med Björn Rosenström på torget ikväll klockan 10. Skulle också vilja hinna med en joggingtur för att pröva mitt nya "armband" till telefonen. Den sitter på armen för att hålla telefonen på plats när jag springer. Fick det av Andreas igår.

Jag har aldrig sett mig som någon som är av och på. Utan bestämmer jag mig för att pröva så kör jag fullt ut. och sen får jag se hur det går. Jag provar inte lite för att sedan sluta och pröva igen. Men nu vet jag inte. Senaste tiden har varit så av och på, fram och tillbaka hit och dit. Allt annat är rak.Nar jag tänkte på de som höll på så kunde jag inte förstå varför. Men idag med facit i hand är det inte lika lätt att vara dömmande.

Jag trodde aldrig att jag skulle låta mig vara sopsäck åt något och att en sviken trohet skulle få mig att lämna det bakom mig och gå dörifrån lite starkare.

Men jag trodde inte heller att jag skulle älska någon så starkt och högt att jag skulle ge upp mitt behov av att kontollera allt jag gör och straffa mig själv.

Livet är verkligen inte en dans på rosor och det stämmer inte att efter regn kommer solsken för då har det duggat hos mig i en evighet med bara enstaka solglimtar. Men jag behöver faktiskt inte så mycket sol. Bara det inte blir ett oväder igen så är jag glad.


Det har verkligen varit ett rent helvete att stiga upp om dagarna vissa mornar denna sommar men det kom ju en lösning till slut tills du knockade mig igen. Ljög och bröt ner mitt självförtroende i botten igen. Jag var ingen att minnas eller att bry sig om. Men även det kommer jag acceptera och just precis nu känns det inget alls mer än att vårt har blivit lite ert också. Det är förstört. Men jag måste acceptera även om jag för en lång tid framöver kommer få leva i det vita helvetet, ett mellanting mellan ledsen och lycklig...Levande och död.

idag njuter de allra flesta människir av att det är fredag. Det är specciellt med arbetsveckans sista dag...De är lite lättare än de övriga. trots att jag jobbar helgen ska jag njuta av dagen tillsammans med alla helgfirare! Alla andras energi ska få smitta av sig på mig..

Ne he nu måste jag sminka mig och åka iväg.. Börjar ju kvart över 7 och jobbar fram till halv 5. Lång dag. Men endast helgen kvar och sen är det ledigt!

Ja jisses vad tiden går fort. För ett år sen trodde jag aldrig att jag skulle befinna mig där jag är idag. Det är lustigt vilka vägar livet väljer.

Kan ju med facit i hand konstatera att detta år varit långt över förväntan och att året innan det kantades av en massa trubbiga stenar. Det var jobbigt allt som hände då. Jag blev både kliven och trampade nog på några ömma tår. Men hur gärna jag än skulle vilja be om ursäkt för det så kan jag inte. För det skulle inte komma från hjärtat. Jag var helt enkelt tvungen för att överleva själv. Och hade jag inte handlat som jag gjorde skulle jag aldrig varit den jag är idag. Det har kostat stort tålamod och kämparglöd från min sida men det känns äntligen som det börjar ge lite resultat. Gud så lång tid det tar. Men nu har jag klivit så långt upp på steget att ett eller två steg ner inte gör att det blir allt för långt till toppen igen....

Det var kanske meningen att det skulle bli så här till slut. Vem vet? Men ack så ont det gjorde och så många tårar det fallit. Men nu är jag läkt och torr.

Det är konstigt hur man reagerar i situationer. Situationer som man aldrig varit i tidigare kanske inte alls löses på det sätt som man föreställt sig. Jag blev verkligen ställt inför det och jag var den första att gå emot alla min egna principer. Något som gjorde att jag bara tyckte allt mer illa om mig själv... Hur kan man söka bekräftelse från någon annan, vem som helst, bara för att inte känna sig värdelös? Idag skulle jag gjort allt annorlunda. Jag skulle tillåtit mig landa i mig själv och sörja, men som sagt, allt blir så mycket lättare med facit i hand...Och kanske var det tur att jag räknade fel på några tal där och inte kunde tjuvkika på svaret för då kanske jag valt en lättare väg som inte lett fram till slutet som varar förevigt, forever and ever.

Första gången mina fingrar rör vid detta tangentbord. Skriver på min lila fina rosa data! Vörsta fin är den. Har dock ´lite svårt att hitta allt. Den är ju så mycket mindre än ett vanligt tangentbord men med lite övning ska det nog inte vara några problem! Är ialla fall jätte nöjd och det mobila bredbandet verkar fungera klockrent.

Jag shoppade också en ny telefon. Blev en svart... Den är bra. En Ericsson W995. Kan hända att jag just nu är världens nöjdaste! Längtar nästan lite till skolan börjar! Hihi Har även shoppat block och pärm. Så nu är jag på jakt efter några snygga pennor, pennskrin och en skön lunchlåda. Fint ska det va! Allt måste kännas bra så då är det lika bra att slå på stort på en gång.

Ne he nu ska jag sätta mig på den stora datan och lägga in lite musik på min telefon..

Time to go

Nyss hemkommer från jobbet med ett glatt sinne! Det gick bra att jobba och dagen gick fort.

Sitter nu och väntar på att Andreas ska bli klar med sin telefon (han har köpt den nya applen) kan man skriva "applen" by the way... Hur som helst så lägger han ialla fall över alla nummer och det tar sin lilla tid. Men sen ska vi iväg och köpa en dator till mig. En mini pc, en rosa från samsung. Och eventuellt en ny telefon då min tydligen inte gick att laga. Jätte ledsen är jag men tror jag ska investera i efterföljaren.. De är värda varenda krona då jag älskar att lyssna på musik och att ta kort. Allt i ett liksom. Passar perfekt nu till hösten också då jag ska pendla så mycket. Mini pcn får jag faktiskt av pappa med ett mobilt bredband, oerhört glad blev jag för det. Och också suveränt nu då jag kommer bo mycket hos farmor i veckorna och hon inte har någon dator eller internet. Då behöver jag inte känna mig låst utan kan plugga där och hitta information på internet.

Är han aldrig klar?

Har tjuvstartat semsestern lite här hemma med två lediga dagar! Så skönt har det varit. Mycket sol, träning, spontana utflykter, god mat, goda drycker och bara njuta av ledighet. Det är det sommaren är till för. Jag kan verkligen säga att dessat vå dagar verkligen varir bland de bästa på hela sommaren. Har hunnit så mycket på grund av att dagarna varit i stort sett oplanerade. Träffat min abästa änglar och verkligen kunnat njuta av varje sekund. Mycket njuta nu men det är det jag gör, hela tiden.

Känns som om jag hinner så mycket mer de dagar då jag inte har något inplanerat. En inplanerad grej måste passas och saker innan och efter blir oftast lidande då det som man "ska" göra måste hinnas med. Så nu när jag varken planerat eller kännt mig tvingad att göra en massa saker har jag njutit av sköna morgonpromenader, hårda spinningpass och en joggingtur. Och jag har verkligen inte känns mig tvingad till det och de har bara kommit till eftersom tiden helt plötsligt räckte till. Jag har städat mitt hem utan att känna att det var jobbigt och tog en massa dyrbar tid..  Jag har legat på stranden i sundbyholm, ätit trerätters lunch, spelat minigolf och grillat en massa, haft en spansk afton.. Och allt detta på två(!) dagar!!!! Fattar ni.... Jag skulle behöva en riktig semester...DÅ skulle jag hinna en massa massa massa saker!

Nu är det alltså bara 5 arbetsdagar kvar och sen är jag ledig i 9 dagar! Lovely!