Födelsedags tankar
Idag fyllde min drömman 25 år... halvvägs till 50 alltså. Det är många år det. Det är något speciellt med vissa födelsedagar, ja förutom de när man fyller jämt. Men det finns vissa som man lägtar lite extra efter. !5, rättigheten att framföra en moped, 18, krogen och allt vad det innebär, 20, helt plötsligt finns det inga gränser kvar. Bolaget here I come!
Sen finns det inte så många mer dagar att längta efter om det inte är av personliga själ. Och min personliga längtan går just till 25, Jag är så nyfiken på var i livet jag då kommer vara. Alltid när jag var liten ville jag aldrig bli mer än 25. Det var då jag skulle ha gjort allt som var viktigt och efter 25 var det bara en nerförsbacke. Jag trode jag skulle bo i en villa med en man som dyrkade marken jag gick på, jag skulle vara mitt uppe i karriären, ha två små flickor, tid över till allt som jag ville och så massa tid för min familj och vara den perfekta mamman. Jag trodde även att jag skulle ha rest en massa och vara redo för att slå mig till ro. RIktigt så tror jag inte att mitt liv kommer se ut om 2 år och en månad. Det är ju inte helt omöjligt men att föda 2 barn och samtidigt skapa en karriär är näst intill enligt min mening omöjligt. Köpa hus och vara den perfekta mamman som är älskad av sin man är inte lika ogenomförbart och inte heller att köpa hus.
En annan sak som slog mig att när man tänker på framtiden känns det så långt. Och aldrig någonsin planerar man olycka, besvikelser och andra obehagliga saker. Kanske borde man ta med det i beräkningarna så att man inte blir så besviken på livet.
Sen finns det inte så många mer dagar att längta efter om det inte är av personliga själ. Och min personliga längtan går just till 25, Jag är så nyfiken på var i livet jag då kommer vara. Alltid när jag var liten ville jag aldrig bli mer än 25. Det var då jag skulle ha gjort allt som var viktigt och efter 25 var det bara en nerförsbacke. Jag trode jag skulle bo i en villa med en man som dyrkade marken jag gick på, jag skulle vara mitt uppe i karriären, ha två små flickor, tid över till allt som jag ville och så massa tid för min familj och vara den perfekta mamman. Jag trodde även att jag skulle ha rest en massa och vara redo för att slå mig till ro. RIktigt så tror jag inte att mitt liv kommer se ut om 2 år och en månad. Det är ju inte helt omöjligt men att föda 2 barn och samtidigt skapa en karriär är näst intill enligt min mening omöjligt. Köpa hus och vara den perfekta mamman som är älskad av sin man är inte lika ogenomförbart och inte heller att köpa hus.
En annan sak som slog mig att när man tänker på framtiden känns det så långt. Och aldrig någonsin planerar man olycka, besvikelser och andra obehagliga saker. Kanske borde man ta med det i beräkningarna så att man inte blir så besviken på livet.
Kommentarer
Trackback
