Vänskap
Idag har jag funderat mycket på det här med vänskap och vad det egentligen betyder och innebär. Vilka är mina riktiga vänner och vilka är de som tillhör kategorin "kompis". Ja och så har vi den där gruppen mitt emellan som man trivs med och känner mer än en kompis men för lite för att få tillhöra den innersta kretsen, "vänner".
Det är inte lätt det här men vänskap men jag ska försöka sortera mina tankar.
Jag har en hel del människor som jag skulle tro tillhör den mellersta invån, Och det är något bra, för det är dessa personer som är nyckeln till alla sociala stunder jag har i mitt liv. De som jag slipper disskutera de här allra jobbigaste och hemligaste sakerna meed vi har för det mesta alldeles underbart och kul tillsammans,. Sen har jag faktiskt konstigt nog bara några få "kompisar" men det kan nog bero på att jag har så lite tid över till sociala saker att jag helt enkelt prioriterar bort de. Så är vi framme vi den allra innersta kretsen. Där skulle jag nog säga att det rymmer kanske två högst tre människor. Det är till de här människorna som jag öppnar mitt hjärta och tömmer mina bägare. Det är med dessa som jag vet att jag kan vara mig själv, Jag behöver inte låtsas eller ha en mask. Jag kan sitta still och bara vara men jag vet också att det är med de här människorna som jag kan spela clown och apa mig bäst jag vill, de är hos dessa jag känner mig bekväm.
Men så kom jag fram till något helt annat också som jag tänkt på länge, Det seplar egentligen ingen roll hur många vänner, kompiar och ytliga bekanta jag har om jag inte kan umgås med mig själv. Jag är min egen bästa vän och det är till mig själv jag alltid måste kunna gå om något är på tok. Jag kom också fram till att jag har otroligt svårt att bara vara med mig själv när vi inte hittar på något. Det är lätt att känna sig ensamoch övergiven, men detta är något jag jobbar på och som jag faktiskt når resultat i. Att bestämma mig för att bli bättre vän med mig själv och lägga ner tid på det är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Det är inte lätt det här men vänskap men jag ska försöka sortera mina tankar.
Jag har en hel del människor som jag skulle tro tillhör den mellersta invån, Och det är något bra, för det är dessa personer som är nyckeln till alla sociala stunder jag har i mitt liv. De som jag slipper disskutera de här allra jobbigaste och hemligaste sakerna meed vi har för det mesta alldeles underbart och kul tillsammans,. Sen har jag faktiskt konstigt nog bara några få "kompisar" men det kan nog bero på att jag har så lite tid över till sociala saker att jag helt enkelt prioriterar bort de. Så är vi framme vi den allra innersta kretsen. Där skulle jag nog säga att det rymmer kanske två högst tre människor. Det är till de här människorna som jag öppnar mitt hjärta och tömmer mina bägare. Det är med dessa som jag vet att jag kan vara mig själv, Jag behöver inte låtsas eller ha en mask. Jag kan sitta still och bara vara men jag vet också att det är med de här människorna som jag kan spela clown och apa mig bäst jag vill, de är hos dessa jag känner mig bekväm.
Men så kom jag fram till något helt annat också som jag tänkt på länge, Det seplar egentligen ingen roll hur många vänner, kompiar och ytliga bekanta jag har om jag inte kan umgås med mig själv. Jag är min egen bästa vän och det är till mig själv jag alltid måste kunna gå om något är på tok. Jag kom också fram till att jag har otroligt svårt att bara vara med mig själv när vi inte hittar på något. Det är lätt att känna sig ensamoch övergiven, men detta är något jag jobbar på och som jag faktiskt når resultat i. Att bestämma mig för att bli bättre vän med mig själv och lägga ner tid på det är det bästa beslut jag någonsin tagit.
Kommentarer
Trackback
