morgongavan

Det blev ingen träning, jag kände mig stressad redan innan jag gick dit... Då skulle jag just kommit hem och varit tvungen att kuta in i duschen för att hinna med tåget 12. Men nu känner jag mig rastlös och nervositeten börjar smyga sig på för talet i eftermiddag...

Jag har ialla fall lyckats läsa en bok till och det är bra. Nu ska jag strax bara packa det sista och sen drar jag till tåget.

En annan sak som jag inte förstår är var all den här tröttheten kommer ifrån? Jag är verkligen så trött och ändå gör jag inte särskilt mycket men är det inte så det är, att desto mindre man gör desto tröttare blir man... Ja ja jag mpste få in lite rutiner igen vad gäller allt det där men det är så svårt när jag hattar fram och tillbaka mellan Örebro och hemma... Men men..

När jag ändå är igång som kan kan jag avslöja att jag verkligen verkligen är sugen på att göra någon förändring. Jag skulle så vilja färga håret...(tror jag) Har tänkt på det så länge och jag tror att det skulle passa rätt bra in just nu. Jag är inte samma person som jag var förr och jag börjar så sakteliga inse och acceptera det. Jag finner styrkan i att vara mig själv. Med allt vad det innebär. Och just nu ser jag för mycket av det gamla i den hårfärg jag har, ja det kankse låter konstigt, men det är så det är. Så nu gäller det bara att samla mod och göra det. Komma till skott, vilket är lättre sagt än gjort.

Det är verkligen tomt i mitt huvud när det kommer tilöl bloggen. Tiden räcker inte till och den tid som är över orkar inte spenderas vid datan då jag sitter här hela dagarna eller framför en bok....

Men skolan rullar på ialla fall och det känns inte lika kaosartat som det gjorde de första veckorna. Det är roligt och jag tror att det här kommer bli bra. UI söndags kändes det dock helt tvärtom och jag undrade vad det var jag höll på med egentligen men lyckades ju ta mig ur den tanken och nu är jag på banan igen! Och idag ska jag hålla ett tal... Det är kanske inte riktigt lika roligt men så skönt när det är gjort.

På grund av talet måste jag åka till skolan idag och blir borta i Örebro ända till fredag. Det är ett himla farande hela tiden och packande men det är så mycket billigare att bo kvar hos farmor att jag hellre gör det och sparar mina pengar till annat.

Innan jag hoppar på tåger ska jag ialla fall ta mig ner till gymmet, har blivit lite lite av den vara nu och jag känner att min kropp behöver träna då kvällarna blir allt kortare och man behöver den energi man kan få..

Ne he nu blir det strax frukost och sen kör jag igång!

Det känns så skönt idag att det är fredag. Har en hel del att stå i idag men efter det är det bara mys för hela slanten. Så jag har längtat efter denna dag, just denna fredag är lite extra underbar!

Tänkte hoppa in i duschen och sen ska jag försöka läsa lite innan jag går ner på stan och fixar alal "to dos" idag. Funderar på om det kankse inte är lägligt att smita in på systemet och köpa en flaska vin dagen till ära.

Gud vad jag önskar att jag kunde vara ledig i helgen, det är sån där helg då det verkligen skulle behövas. Men man kan inte få allt här i livet. Och jag är glad för det jag har just i detta nu.

jag är så trött idag, i kropp och själ. Vill bara sluta mina ögon och låta mig svepa iväg tll drömmars land.

Jag har haft en jobbig och hård vecka så ikväll lyxar jag till det med choklad och lite smågodis till efterlyst och sen ska jag sova.

Det är soligt ute idag och jag tror jag krattat mina löv i natt för de ligger sorterade i små fina härliga högar med massor av färger.

Vaknade tidigt idag, innan 6... Kanske beror på att jag beter mig nästan som en tant som läser Allers och varvar ner i takt med farmor här på kvällarna så innan halv 11 sov jag igår. Den vackra blå himlen lockade på mig så det var bara att dra på sig lite kläder och kasta sig ut i morgonvinden. Och nog blåste det allt. Men det var så skönt. Friskt och uppiggande!

Nu har jag också äntligen skrivit mitt tal klart som jag ska ha nästa torsdag. Det är inte så jätte viktigt och ska bara ta max 5 minuter, så jag tänkte faktiskt prata om fördelarna med bodypump. Vis alite bilder och sen är det klart!

Resten av dagen kommer förhoppnigsvis spenderas läsandes och sedan väntar en lunch bestående av japanskt med bl.a. rå fisk och ris(någon som kan gissa) tillsammans med en klasskompis.

Det ska bli så skönt att komma ut utanför dörren, blir ju lätt att man blit lite ensam här hos farmor... Men det är på gott och ont. Jag får så mycket mer gjort när jag är här än om jag är hemma då det alltid finns en massa damm i hörnen..

Imorgon är det ialla fall torsdag och då ska det bli så skönt att åka hem!

Det är tisdagkväll, klockan är inte sent men hade denna tisdag infallit för 2 månader sen hade det varit lockande med en promenad. Nu lockar soffan och sängen mer.

Det är läskigt hur vi styrs av naturens gång. Hur tröttheten kommer smygande med mörkret. Hur energin dalar i takt med solens frånvaro.

Jag tvivlar starkt på mig själv ibland men jag vet samtidigt att jag aldrig skulle tillåta mig att bli beroende av någon annan. Det är det som håller mig uppe ibland. Känslan av att jag vet att jag klarar mig själv och att jag faktiskt sätt att tiden är människans bästa vän. Det spelar ingen roll hur mycket jag än litar på någon, jag skulle aldrig tillåta mig att stå och falla med den personen. Just idag är det en sådan där dag då tvivlet sätter in. Jag känner mig orkelös och motivationen till att ta upp boken tryter. Jag vill inte träna, vill bara lägga mig i sängen med en film och äta en massa onyttiga saker. Men jag gör det inte. Jag kan inte.

Jag tvivlar på att jag kommer ro det här iland. Men samtidigt vet jag långt där inne att jag kan. Jag är lika bra som någon annan. Och kan de så kan jag.

Idag vill jag bara vara liten och omhändertagen. Få njuta av att någon annan värmen min kalla kropp. Jag fryser och blåsten utanför speglar mitt inre bra. Det är stormigt just nu. Mycket händer och det är svårt att få fatt de löv som spritt sig. Jag tror att sommarens stormar som jag bara mer eller mindre vände kinden till har kommit ifatt mig.

Men imorgon är det onsdag och då sägs det att solen ska komma!

Igår var det verkligen en sån där kväll som man aldrig vill ta slut! Den blev så lyckad och rolig! Middag på Grappa med Sara efter en massa härliga semesterbilder som förde oss långt från sveriges höst... Att se någon ha de så bra gjorde mig själv lite lyckligare. Maten vad god och sällskapet bättre ;)

Sen det där med resten av kvällen.... Jag kan konstatera ialla fall att utgång inte är något för mig. Så efter att jag lämnat Sara och mött upp Andreas fick vi till Harrys men vi var snabbt ute igen... FY! Verkligen as trisst. Antingen är jag för gammal eller så har jag helt enekelt tröttnat på det där.

Idag väntar en massa plugg, packning och ngon form av motion hade jag tänkt mig. En promenad i solen skulle inte vara helt fel! Så får se vad jag får med mig min man på....


tjingeling

Jag formligen älskar hösten! Helt underbart var det ute i morse! Hade kunnat gå hur länge som helst kändes det som!

Vad underbart det är att slå upp ögonen i sin egen säng brevid den människa som man älskar mest i hela världen. Solen håller precis på att väcka staden och på himlen finns inga orosmoln! Det här måste bli en dag att minnas!

Tror minsann jag ska ta en skönr pomenad om jag hinner innan herren i huset vaknar. Sedan väntast afternoon the och kalasbesök hos kusin vitamin och som avslutning ska jag ha en myskväll med Sara. Känns som jag kan ta den lördagen. Inga stora hinder att komma över. Lovely!

Åh, så jag önskar att jag kunde tyda drömmar. Vad betyder drömmen som jag haft så länge?
Du finns där och bäddar in mig i den trygghet jag en gång kände tillsammans med dig. Du ler mot mig, tar hand om mig och lägger din hand i mitt hår. Den hand som jag en gång älskat så mycket.

När morgonen gryr slår jag upp ögonen och undrar om det är i den drömmen jag kanske vill vara? Vad betyder min verklighet mot det som var?

Den verklighet jag har nu jämför jag med det som var när allt det onda hände. När all ilska och besvikelse tog sig in i min kropp och gjorde den till en sargad själ. Tog ifrån mig det som var jag, det som var mitt. Men hur är det liv jag lever mot det som var innan? Innan det som var jag försvann? Då satt jag tryggt vaggandes i den gungstol som jag själv byggt upp. Är det som jag är nu lika bra som det som var då?

Jag vill inte drömma, inte vara med i drömmen värld.

Ibland tror jag att jag nöjer mig för lätt, att jag tar mig själv förgiven. Att jag alltid ska stå vid min egen sida och hejja på. Men i drömmen är jag en annan, jag ger mig själv helt i dina händer. Du får den sista delen av mig att bli komplett. Det är fel! Du är inte den som ska vara där. Det var du som i verkligheten tog den sista delen av mig och smulade sönder den som en bränt papper.

Du som byggt upp mig och mitt liv som stått vid min sida när jag själv inte orkat hålla ihop. När jag var stark nog att ta tag i mig själv lämnade du mig vind för våg. Jag ville så tillbaka till min gungstol. När jag så äntligen tog mitt förnuft tillfånga sparkade du söden träpinnarna och utnyttjade min längtan. Det var vår verklighet. Så vad gör du i mina drömmer?

Är det förlåtelse du vill ha? Det finns inget att förlåta, jag har aldrig varit arg. Jag lät mig uttnyttjas, var för svag att säga nej när jag så hungrade efter de välbekanta lugnets vagga.

Så nej du behöver inte besöka mig om nätterna. Du tar mig bara åter i ett grepp jag inte vill vara. Jag har så äntligen börjat klara av vardagen igen och det räcker med det som mött mig. jag ser fram emot morgondagen och drömmer om framtiden. Jag har det jag behöver. Du är fri att leva ditt liv, så låt mig få leva mitt.

Jag ber dig, lämna mig, kliv ut ur mitt hjärta stäng dörren och kom aldrig någonsin tillbaka.

Åh, jag kommer inte längr idag! Försöker och försöker läsa men 100 sidor verkar vara max idag. Det är heller inte så lätt när Andreas är hemma. Då vill jag ju mycket hellre spendera min tid med honom med tanke på att vi jobbat om varann hela veckan nästa. Och den dag vi satt som vår mysdag blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Och nu är han sjuk men jag är ialla fall glad att han är hemma. Det är mycket roligare att plugga när han är här och pratar lite med mig då och då.

Ja ha, 100 sidor är ialla fall avklarade och jag borde se det som ett framsteg istället för det faktum att jag typ har 500 sidpr till kvar att läsa innan den här veckan är klar + en massa annat som måste göras! Men missförstå mig inte, det ÄR roligt. Det är bara så mycket att hålla reda på.... Och ta och och lära sig. Men som sagt det är ju som att jobba heltid och det ÄR det VERKLIGEN. Det tar tid att sortera bland allt... Men just precis nu går det inte in mer folkhälsoarbete och alla dess termer. Min hjärna tänker bara på middagen och en stor godispåse... Suck, det är ju måndag, varför kan den inte fatta att det inte är lördag alla veckans dagar..... Hm, kanske ska ta och lyxa till måndagen lite alltså. Japp så får det bli!

HErregud, jag klev upp 6 imorse för att jag skulle hinna läsa lite innan jag ska ha "möte! med min arbetsgrupp i skolan. Men hur bra har det gått? Boken är as tråkig och jag är trött så det är svårt att koncenterea sig på läsandet. Jag har ialla fall ätit frukost och fått i mig kaffe så nu ska jag plocka undan lite här hemma och sen börja i en annan bok. Känner att jag måste verkligen få någonting gjort!

Så, dags att börja...

Sitter i skolan och ska precis börja läsalite ur boken. Har håltimme till 13:15 så ska pass att på läsa så jag slipper ikväll.

Hade en så bra dag igår. Eller ja hela dagen ägnades åt att läsa men framåt kvällen åkte Andreas och jag och kokade våra egna kräfton hemma hos hans far. Roligt! Så på lördag efter jobbet blir det räkfrossa. Lovely. Det är mitt sätt att spendera en perfekt lördagskväll. Men idag är det torsdag och idag blir det pizzabak med Andreas innan Hanna kommer hem till oss och kollar på Greys med mig! Det är ocks¨en favvo jag har. En perfekt lugn vardagskväll då man glömmer dagens stress och bara njuter av nuet. Det nu som vi så lätt stressar oss igenom och drömmer om morgondagen.

mitt i veckan...onsdag. Känns bra. Lyckades till slut läsa ut boken igår ju och den boken jag började på idag känns verkligen intressant och lättläst. Det är märkligt hur påverkad jag bilr av hur boken är skriven och vad jag förväntar mig. jag har bara hört bra saker om denna bok och därför antar jag att den ska vara bra och därför har jag mer intresse av att läsa den..

Ska hälsa på en kompis idag och försöka hinna träna. Ikväll väntar fotboll och hemmagjord pizza, bäst jag sätter igång ordentligt nu så jag verkligen kan kolla fotbollen ikväll och inte läsa. Jag är verkligen inne i en fotbollsperiod och just nu bara längtar jag till matchen ska börja!

Idag har jag en såndär hemsk fuldag då man önskar att dagenkunde gå fort så att man får krypa ner under täcket igen och hoppas att natten snart blir till en ny dag och allt känns bra igen.

Det är konstigt varför vissa dagar blir så. Allt känns bara fel, inget sitter bra, håret är fult, sminket blir inte som man vill, maten är inge god, man är konstant sugen på något och det spelar ingen roll vad man stoppar i munnen, det var inte det man var sugen på. Fy för dessa dagar.

Trots denna fuldag har jag fått en hel del gjort. Jag har äntligen läst ut boken. Det tog hela dagen eftersom dessa elaka tankar hela tiden smög sig in och störde min koncentration. Men nu är det äntligen gjort och jag hoppas att jag kan läsa lite mer imorn. Andreas kom hem tidigt från jobbet idag och räddade mig lite ur min förvivlan. Det verkligen kliade i hela kroppen men jag kunde inte riktigt säga vad felet var, jag ville ut ur min egen kropp. Men efter lite klagande och uppmuntrande ord och en skön höstpromenad tillsammans senare kändes det lite bättre. Så när andreas gick till träningen tog jag tag i läsandet igen och hann så långt som jag ville!

Ibland hjälper de enklaste sakerna och något som jag lärt mig fungerar är att sätta ord på det jag känner för oftast är det inte så farliga när man här de högt.

Det var helt underbart ute idag! Luften var frisk och temeraturen var behaglig. Det kändes äntligen som höst. Jag har längtat efter att få klä på mig igen. Så idag hade jag plommonlila, grönt och grått på mig. Riktigt mysigt. Man ska unna sig mysigheter dagar som denna!

Nu tänker jag dricka massa vatten, är törstig som tusan, gå och möta Andreas, byta om och krypa ner i sängen mycket lättare till mods!

Det är härligt att leva och det är härligt att kunna värdesätta små saker i livet. Allt behöver inte vara så stort och fantastiskt hela tiden.

Så många år har gått. Så många dagar av saknad och längtan. En längtan som aldrig kommer ta slut. Den blir bara större och större.
Det är så mycket som hänt, så mycket som du missat. Men någonstans vet jag att du finns där och håller din vakande hand på oss.
Du ville oss alltid väl, satte dig själv så många gånger i andra hand.
Jag tog förgivet att du alltid skulle vara här hos oss och hos mig. Att du skulle tas ifrån mig kunde jag inte ens tänka mig.
Det som slog undan mina ben har idag gjort att jag går stadigare på krokiga vägar.
Du hade alla de egenskaper som jag önskar att jag kunde besitta. Tänk om jag kunde vara en bråkdel av vad du var för andra.
Det gjorde så ont men smärtan fick inte synas och länge länge sörjde jag dig i hemlighet och ensamhet. Men aldrig mer, du är värd att sakna, att sörja, att längta efter.

Aldrig mer ska jag undvika ditt namn av rädsla för vad andra ska tycka.

Du var min bror, du är min min bror. Jag kan med ord inte uttrycka hur saknad du är. Hur många av oss som skulle göra allt för att få dig tillbaka. Du var vår älskade Jim, den som vi alla älskade så högt. Du är föralltid saknad och förevigt älskad.

Idag skulle du fyllt 30 år. Vi skulle firat med tårta, idag firar vi dig genom blommor och ljus. Vi tänker på dig. Presenterna får du när vi möts igen!

Nu är det helg! Jag ska ha en jätte bra helg har jag lovat mig själv!

vi har precis fixat lite här hemma, satt upp en hylla, rensat bort skräp, planterat nya blommor och kastat gamla. Genast blev det mycket frächare. Nu väntar räkor och allt vad det innebär. Dock blir det inge vin... aja man kan ju inte få allt här i världen.

Efter maten ska vi gå över till H&R. Mysigt. Alltid roligt att vara tilssamans.

Jag kan förstå att det kan bli tjatigt att alltid läsa om hur himlans äckligt kär jag är i Andrea (erkänn att det är så ni tänker). Men det är så det är. Jag blir helt pirrig bara jag tänker på honom och jag jag vet att många ruskar på huvudet och säger att jag är dum både i mitt ansikte men också bakom min rygg. Och ja, kankse är det det jag är, men faktum kvarstår, han är den jag valt och det är så det är. Och inte skulle jag välja någon som jag tror vill skada mig med flit? Så pass smart hoppas jag att min omgivning tror att jag är. Och jag vet att jag uttryckt det förrut men det kan inte sägas nog många gånger. Jag är helt säker jag till 100% att jag aldrig skulle orkat vara där jag är idag om det inte vore för honom. Han lockar fram sidor hos mig som jag inte visste att jag besatt. Till vissa stora förlust men till min stora vinning. Jag har alltid låtit mig bli överkörd och alltid varit andra till lags istället för att sätta mig själv först och se till mina behov. (vilket jag tycker alla ska göra så länge man inte trampar någon på tårna, men det tar vi en annan gång) Men någonstans på vägen under det här året som gått har jag kommit till insikt att jag inte kan vara alla till lags. Andreas har fått mig att inse att jag måste sätta ner foten och låta folk anpassa sig efter mig också på alla villkor. Och inte på bekostnad av någon annan. Jag får inte ta åt mig så fort folk blir arga eller sura för att jag inte kan dela på mig och vara överallt samtidigt. Förrut kunde jag vända ut och in på mig själv för att få tiden att räcka åt alla. Det händer att jag gör det nu också och att jag ibland mår väldigt dåligt för det men det är inte lika jobbigt längre. Jag vågar också ställa krav på min omgivning och kan lättare ruska av mig om det inte passar alla de val jag tar. Så det i sig är ett framsteg.

Så ja, det är så det är. Han är min och jag är stolt över honom, över oss och vad vi är.

Många saker har skett under året som gått som kan tyckas i andras ögon te sig väldigt elakt och knäckande. Men det är så att man aldrig vet vad som händer bakom stängda dörrar. Och konstigt nog har jag gått starkare ur det som jag trodde skulle knäcka mig. Den kärlek som jag så blint litade på har ställts på prov och blivit så mycket djupare och den dansar inte längre på små rosa moln.

But love, how can I bee shore?

här gäller det att vara effektiv. Upp som vanligt och börja "jobba" som vanligt! Att få till en 40 timmars arbetsvecka är svårt då det inte bara är att läsa 7-16 med en enda rast. Nej, det krävs att man varierar sin dag och gör annat också.

Så för att vara så effektiv idag som möjligt har jag satt en gräns för mitt pluggande till fem. Jag känner att jag måste ha ett stopp, dels så att jag kommer igång, men också för att stressa på mig själv.


Det som är tänkt att jag ska göra är alltså;
läsa folkhälsorapporten.
korrekturläsa sammanfattningen till vår grupp
försöka få till mina frågetecken vad gäller boken till gårdagens föreläsning
läsa lite mer i en introduktion till folkhälsovetenskap
börja läsa boken till torsdagen föreläsning

Det här blir i runda slängar 700 sidor jag måste plöja igenom idag.....

Någonstans under dagen ska jag diska, bädda, äta lunch och träna för att det ska bli en sågivande dag som möjligt!
Så det är dags att jag sätter igång!

Trots att jag är fullt upptagen dygnets alla vakna timmar här borta i Örebro kan jag inte hjälpa att jag saknar min älskling så mycket. Jag längtar efter att få se honom. Att känna lukten av honom nära mig. At få krypa in i hans famn och bara vara. Känna mig värdefull och någon som är värd något. Jag längtar efter att han ska kyssa mig, reta mig, busa med mig, laga mat med mig och sova tillsammans med mig i samma säng.

Det har bara gått 3 dagar sen vi skiljdes åt men det är länge och trots att vi pratar i telefon varje dag är det inte samma sak. Det är inte ens en bråkdel så bra som att ha honom intill mig. Den här människa få mig verkligen att vilja leva och vara den jag är. Det är inte det att jag inte vill leva här i Örebro, absolut inte, men han ger mig livsglädje och får mig att känna att jag duger, precis som jag är. HÄr saknar jag den bekräftelsen varje dag och det är lätt, sorgligt nog, för mig fortfarande att inte tro på mig själv. Att det jag gör är gott nog. Att jag är fin som jag är och att det är tillräckligt. Men det underlättar att höra hans röst. Att veta att han älskar mig. För tiden tillsammans har gett mig ett starkare psyke och en större vilja att bli frisk och fri att leva mitt liv som jag själv väljer att leva.

Gud så svårt det är att koncentrera sig! JAg vill inget annat än verkligen fördjupa mig i böckern aoch förstå det jag läser men det är så svårt när det är många ord och uttryck som jag inte förstår. Det gör att jag gång på gång kommer på mig själv med att vara någon annanstan i tankarna och det som jag nyss läst har lämnat mitt minne. Men jag hoppas att det trots allt finns därinne och att det sedan på föreläsningarna faller på plats. Allt tar verkligen såå mycket längre tid än jag beräknat. Pust. Men jag tycker det är roligt.

Just nu sitter jag på ett café som heter "bara vara" men min minadator, böcker, pennor och block. I öronen har jag mina super hörlurar som hjälper mig stänga ute ljudet runt om. Magen kurrar och det är inte mat hos farmor förrän om 2 timmar. Mycket tid till att läsa med andra ord.  Jag känner mig faktiskt lite "viktig" när jag sitter här hihi. Och det är konstigt hur tiden bara flyger fram trots att jag inte gör annat än läser och då och då skriver upp ett ord eller kollar upp något jag inte förstår.

Har precis ätit lunch här hos farmor. Stekt potatis, lök och falukorv. Kan det bli mer husmankost och "farmoraktigt"? Men det var gott och jag blev mätt så nu klarar jag skoldagen. Går bara från kvart över ett till 3 och sen är det hem och fortsätta läsa, precis det som jag spenderat hela dagen hittils med. Men boken jag läser just nu "hälsans mysterum" är bra. Eller intressant ialla fall. Men det tar sådan tid att läsa eftersom det är så många nya begrepp at tlära sig och slå upp och sedan anteckna under läsningen. SÅ på tre (!) timmar har jag kommit 56 sidor... Fatta att det tar lång tid då. Att jag också måste gå på toan varannan minut på grund av urinvägsinflamation kan ju göra sitt men lång tid tar det.