morgongavan

Japp allt bara rullar på just nu och jag glömmer mitt tillbaka fall i tisdags Så där puts väck. Igår var en alldeles speciellt dag på många sätt. Det var exakt 8 år sen jag fick min första kyss. En dag att komma ihåg. En dag som skulle följas av 7 underbara år och avslutas med en livslång vänskap. För det är så det är. Jag kan aldirg radera ur de åren ur mitt liv och skulle inte vilja heller men jag skulle aldrig någonsin gå med på att förlora dig mer än jag gjort. Det räcker nu, det är stabilt och inge mer larv. Lyckan kommer... Den är kanske redan här.

Ja och sen fick jag efter mycket väntande och hopplöshet svar på 2(!) jobbansökningar igår och jag var utvald av flera hundra så det var ju en skjuts i rätt riktining för självförtroendet! Så igår kväll var jag på en intervjuv som gick såååå bra! Jag kände mig nöjd efteråt och känner inte att jag behöver ångra något jag sa. Och idag var jag på ytterligare en intervjuv som gick lika bra den! Så även om jag inte får något av jobbet känner jag att jag gjort mitt bäsa och inte behöver ångra mig eller känna att jag borde gjort något annorlunda.

Och så öppnade jag faktiskt mitt hjärta lite på glänt igår och delade med mig av mina innersta tankar och känslor. Jag visade en del av mig som jag aldrig trode jag skulle göra igen. Jag hade bestämt mig att det skulle bli annorlunda den här gången att inget som fokuserade på det som varit skulle fram. Men det var tydligen nödvändigt och gud så skönt det känns idag. Jag överlevde och blev inte bortkastad eller daltad med. Jag kanske är bra på något konstigt invecklat sätt. Du är ialla fall bra, nej bättre än bäst. Så det så! 

Tänk att jag får vara där, där inne... Det är jag djupt långt där inne i mitt hjärta tacksam för.