morgongavan

Jag är en förlåtande person jag är inte långsint och jag förstår att människor inte är perfekta, det är något jag är stolt över. Accepterar jag ett förlåt så är det så, det är glömt. Det går inte att gå runt och älta en massa saker och sen få någon att tro att allt är bra trots att det kanske inte alls är det. Då är det bättre att inte förlåta och att vara ärlig med det eller be om lite tid.

Idag är en bra dag. Trots dimman. Men det är bra med dimma. Då kan man gömma sig lite så där halvt och bara vara. Ingen ser perfekt ialla fall. Började dagen med mit obligatoriska samtal som flöt på över förväntan. Jag gör framsteg trots att det är en hård kamp jag för. Ska strax iväg på en lunch dejt med Sarah rara underbara, sedan träna och på det en latté med Milana och så avslutar jag dagen på allra bästa sätt med min favorit.

Jag är alldeles för lyckligt lottad, ingen har någonsin varit så här snäll emot mig. Det känns som om att jaginte riktigt vågar tro på det att som alltid ska komma en katastrof som jag själv inte kan rå över. Att jag med bara min närhet ska förstöra genom att vara mig själv. Men det sägs ju att man ska facea sina rädslor så nu gör jag det. Jag är mig själv och bara mig. Ingen annan. Det blir inte bättre än så här....