morgongavan

Det är höst ute och det är underbart. Jag fryser men det gör inget, jag har nu all anledning i världen att använda alla mina fina kläder! Jag bara älskar min garderob mina skor och alla accesoarer. Jag kan faktiskt säga så utan att vara märkvärdig, människor måste få berömma och älska sig själva och skryta om det utan att det uppfattas negativt. Idag har jag gjort många framsteg. För det första gick mitt obligatoriska tisdagssamtal väldigt bra. Det bästa hittils tror jag. Sen lyckades jag säga nej till att jobba. Jag kunde bara inte med att förstöra den här dagen och min styrka genom att tjäna 800 kronor. Det är inte värt alla pengar i världen.

Luncha med Moa och fick mina goda ord. Det är löjligt hur glad man kan bli när man ser sig själv omskriven på ett positivt sätt svart på vitt. Vi prövade det nya caffet i stan och det var väl sådär. Bara färdigköpta sallader och mackor. Inte ett hemmabak så långt ögat kunde nå. Och visst salladen var ätbar men det hade varit bra mycket trevligare om den serverats på tallrik och inte direkt ur en plastbytta. Nej jag vet inte om jag kommer gå dit igen. Troligen inte, det skulle vara för personalens skull i så fall..

Kvällen bjuder på strömming och potatismos tillsammans med Tommy, det blir bra det.

Jag har ont i hjärtat, det känns som om det trycker. De säger att jag ska ta det lugnt, jag tar det lugnt, om ni bara visste hur lugnt jag egentligen tar det. På torsdag och lördag ska jag vila. Det är skrivet i sten så då blir det så.