morgongavan

Nu är jag där igen, jag är i oblans med mig själv. Ångest, självdestruktivitet, allt är dåligt dåligt, jag är inte bra, gör fel, räcker inte till..... Vad är det som gör att det som ena dagen känns så bra den andra helt meningslöst? Jag måste vinna den här kampen, orkar inte börja om från ruta ett igen. Inte nu igen.

Och alla dessa känslor som bara hoppar runt i kroppen, var kommer de ifrån? Skulle inte de vara borta nu? Borde det inte vara så att de skulle ha neutraliserats och bara varit som ett gott minne? Inte ikräkta på de nya härliga som jag så hade bestämt mig för...

Det är dock inte bara negativt även om det känns så just precis nu. Det finns så mycket att glädjas över också. Bara det faktum att vi lever, att jag har underbara vänner, en lägenhet som jag älskar, en älskling, nya blommor, föräldrar som ställer upp, kusin som finns där, roliga minnen, en framtid.. Ja är det inte fantastiskt, vi har alla en framtid. Jag tror nästan det gick upp ett ljus för mig just.

Vi har alla gjort bort oss men vi är inte sämre än att vi nästa gång kan visa oss från den bättre sidan....

Kräftskiva ikväll... Jag som inte ens kan äta kräftor men jag får lära mig så är det bara.
Ge inte upp om mig.