Kommer du ihåg
Av privata själ är vissa delar borta men ett leende sprider sig på mina läppar när jag läser det här och tänker till baka
Det är så lätt..
En dag för länge sen, så långt tillbaka i tiden som bara du och jag vet exakt, planterades ett frö som skulle visa sig bli den vackraste av alla plantor. En planta som med tiden skulle växa och bli riktigt mäktigt. Men det var inte lätt för det lilla fröet, på vägen stötte den på många svårigheter. Ibland var jorden så torr att visa delar av plantans rötter höll på att dö. Plantan fick verkligen kämpa för den ville verkligen fortsätta att leva, den visste att det fanns något som måste vara bättre än torka, nåt som måste vara värt att fortsätta kämpa för. Och även under de perioder då vattnet varit som bortblåst under en längre tid har knopparna ändå haft kraft kvar att fortsätta leva för plantan har hela tiden vetat att alla rötter hör samman och att den inte har råd att mista den minsta del. Plantan klarade dessa torrperioder och idag fortsätter plantan att växa, den blir bara vackrare och vackrare. Det som hände med det lilla fröet var att den redan i tidig ålder fick veta vad den hade att kämpa för och att livet inte är lätt men nu vet plantan hur man ska hantera en torrperiod.
You are beautiful, it´s true - som James Blond sjunger i sin låt som just nu ( eller var då) är så popular är så sant. Det är verkligen du men du är så mycket mer än så. För mig är du beviset på att alla inte dömmer människor på fel sätt. Du har lärt mig så mycket och du har hjälpt mig att komma över mina rädslor, att sluta skämmas för mig själv. Du har lärt mig att jag duger för den jag är och att det inte spelar någon roll vad som tidigare hänt eller vad jag har med mig i bagaget. Det är du som försöker lära mig att älska mig själv och du om någon borde veta hur svårt det är för mig. Men tack vare dig är jag en bit på väg på vägen mot att tro på mig själv.
Du ska veta att du är speciell, inte bara för mig, utan som människa. Jag blir så imponerad över allt du gör. Det är inte ofta du sätter dig själv i första hand utan du ser hellre att människor i din omgivning mår bra och det är något som jag uppskattar hos dig att du är så osjälvisk. Jag vet ärligt talat inte var jag skulle ha varit om det inte varit för dig, för att du brytt dig så mycket om hur jag mår och oroat dig över att jag inte skulle ha det bra.
Jag är så oerhört tacksam för alla de tårar du orkat bära från mig, för alla skrik du har fått stå ut med då jag inte visste var jag skulle ta vägen. För alla sömnlösa nätter då jag inte kunna sova för mitt dåliga samvete för allt jag borde ha gjort men inte gjorde, för allt jag borde ha sagt men inte sa. Jag önskar att jag kunde vara en bråkdel av det som du är för mig för dig. Att jag någon gång kan ge tillbaka allt som du gett till mig.
Men det är inte bara allt det jobbiga som jag är tacksam över. Det finns så mycket fint att jag inte vet vart jag ska börja. Alla underbara minnen som jag bär inuti mig som jag alltid vill behålla. Ett av de minnen som jag bär med mig närmast hjärtat är den gången som vi åkte till.... det var första gången som jag tror att vi båda förstod och kände att det vi hade och har är något speciellt. Jag kan inte komma ihåg en enda gång som jag känt mig så nära en människa som jag gjorde då. Jag mådde så dåligt och du var så underbar. Eller den gången för precis ett år sen när vi åkte till.... och hade det så bra. Allt var perfekt, så perfekt att man nästan inte vågade tro på det.
Det är så lätt att älska dig. Allt du gör får min kärlek att växa till något större som jag inte riktigt kan förstå vart det ska sluta. Det är så lätt för det är du som fått mig att börja älska mig själv. Det är så lätt för du får mig att känna mig värdefull och någon att räkna med. Någon som någon behöver. Det är så lätt för du har förstått att jag haft det jobbigt många gånger under tiden vi varit tillsammans du har aldrig försökt få mig att glömma och låtsas att inget har hänt. Jag älskar dig för att du visat vägen till ditt hjärta och för att du låtit mig bo där. Jag älskar dig för att du är du.
Du är min bästa vän, min hjälte, mitt liv, min grundpelare - utan den skulle hela jag rasa ihop. Jag behöver dig för att fungera, för att förstå att jag är värdefull. Det är i din närhet som jag blivit den som jag är idag och det är i dina ögon som jag lärt mig att känn mig trygg. Jag behöver aldrig gömma mig för dig.
Du är min älskade och jag vill alltid älska dig
Det är så mycket som hänt sen det. Men det finns vissa saker som gör att vi är de som vi är idag. Och jag kan ärligt säga att utan det här hade jag nog inte stått/suttit här idag. Det är bara härligt att ibland förlora sig i minnen och bara vara tillbaka då morgondagen var spännande och nu med morgondagen i bagaget se att det inte blev som man tänkt sig men det betyder inte att det är något negativt. All val vi gör påverkar oss och någonstans på vägen valde jag en annan väg och här sitter jag idag.
