Långt

Det är så nära till hands att befinns mig långt borta.
Jag förstår inte varför
men det är tydligen så här det ska vara
det är mitt öde
och så det kommer bli

Det känns som en ära
att få vara dig nära
det är hela tiden ett hinder som förstör
som trotsar och berör

felet är inte bara ditt
det är mera mitt

men det gör så ont att vara ensam tillsammns
att duga när dagen är mulen eller solen bränner för mycket
smärtan skjuter som en vulkan från bröstet
det bränner och svider på mina kinder

de är stora saker som lyfts från mina axlar som nu sitter där igen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0