Så jobbigt
Urk, idag är det en så jobbig dag. Kan inte riktigt förklara vad det är!
Du erbjuder mig så mycket kärlek så varför kan jag inte bara ta emot den? Vad är det som gång på gång får mig att tvivla? Att jag bara vill slå sönder bilden i spegeln i tusen miljarder bitar och bara plocka ihop de bra bitarna till den jag vill vara. Bara slänga de trasiga skärvorna på tippen och aldrig låta de smyga sig in i skarvarna igen? Jag skulle mer än gärna leva utan dessa helvetes vassa kanter.
Jag försöker intala mig att det är inte jag,det är de där förbannade helvetes bacillerna som gör det, men det är för lätt. en ursäkt som inte godtas. Jag SKA straffas, but why? Vad har jag gjort för att jag förtjänar det straff jag ger mig själv? Det är trots allt så att vi bor i samma kropp. Och det borde vara mitt rikitga jag som bestämmer. Jag vet ju för fan vad som är rätt och fel och trots det gör jag så fel så fel så fel. Gång på gång! Det är så lätt att glömma bort det härliga livet mitt i alla ångest. Det är så svårt att komma ut på andra sidan. Fan i helvetes jävla skit rent ut sagt.
Det är så jävla orättvisst att jag bryter ihop totalt just nu. Men det går över. Även de värsta av kännslorna försvinner.
Jag ska alldeles strax resa mig upp, torka kinderna och ge mig ut i kylan för att så småningom möta värmen. Det hänger på mig. Bara mig.
Det jag skulle behöva just nu är lite ledig tid med dig. Bara få höra ditt hjärta, bli lugn och viljestark. Våga lyssna på mig själv.
Du erbjuder mig så mycket kärlek så varför kan jag inte bara ta emot den? Vad är det som gång på gång får mig att tvivla? Att jag bara vill slå sönder bilden i spegeln i tusen miljarder bitar och bara plocka ihop de bra bitarna till den jag vill vara. Bara slänga de trasiga skärvorna på tippen och aldrig låta de smyga sig in i skarvarna igen? Jag skulle mer än gärna leva utan dessa helvetes vassa kanter.
Jag försöker intala mig att det är inte jag,det är de där förbannade helvetes bacillerna som gör det, men det är för lätt. en ursäkt som inte godtas. Jag SKA straffas, but why? Vad har jag gjort för att jag förtjänar det straff jag ger mig själv? Det är trots allt så att vi bor i samma kropp. Och det borde vara mitt rikitga jag som bestämmer. Jag vet ju för fan vad som är rätt och fel och trots det gör jag så fel så fel så fel. Gång på gång! Det är så lätt att glömma bort det härliga livet mitt i alla ångest. Det är så svårt att komma ut på andra sidan. Fan i helvetes jävla skit rent ut sagt.
Det är så jävla orättvisst att jag bryter ihop totalt just nu.
Jag ska alldeles strax resa mig upp, torka kinderna och ge mig ut i kylan för att så småningom möta värmen. Det hänger på mig. Bara mig.
Det jag skulle behöva just nu är lite ledig tid med dig. Bara få höra ditt hjärta, bli lugn och viljestark. Våga lyssna på mig själv.
Kommentarer
Trackback
