morgongavan

Jag har aldrig sett mig som någon som är av och på. Utan bestämmer jag mig för att pröva så kör jag fullt ut. och sen får jag se hur det går. Jag provar inte lite för att sedan sluta och pröva igen. Men nu vet jag inte. Senaste tiden har varit så av och på, fram och tillbaka hit och dit. Allt annat är rak.Nar jag tänkte på de som höll på så kunde jag inte förstå varför. Men idag med facit i hand är det inte lika lätt att vara dömmande.

Jag trodde aldrig att jag skulle låta mig vara sopsäck åt något och att en sviken trohet skulle få mig att lämna det bakom mig och gå dörifrån lite starkare.

Men jag trodde inte heller att jag skulle älska någon så starkt och högt att jag skulle ge upp mitt behov av att kontollera allt jag gör och straffa mig själv.

Livet är verkligen inte en dans på rosor och det stämmer inte att efter regn kommer solsken för då har det duggat hos mig i en evighet med bara enstaka solglimtar. Men jag behöver faktiskt inte så mycket sol. Bara det inte blir ett oväder igen så är jag glad.


Det har verkligen varit ett rent helvete att stiga upp om dagarna vissa mornar denna sommar men det kom ju en lösning till slut tills du knockade mig igen. Ljög och bröt ner mitt självförtroende i botten igen. Jag var ingen att minnas eller att bry sig om. Men även det kommer jag acceptera och just precis nu känns det inget alls mer än att vårt har blivit lite ert också. Det är förstört. Men jag måste acceptera även om jag för en lång tid framöver kommer få leva i det vita helvetet, ett mellanting mellan ledsen och lycklig...Levande och död.