morgongavan

Ja ha, i samma veva som semestern tar slut kommer hösten. Det blåser storm ute och det är inte varmt. Det är höst i luften. Det känns.

Från och med idag är det verkligheten som gäller med lagad mat, träning, städning och rutiner. Det behövs. Det är dags att få lite ordning på det kaos som varit ett tag.

Det sägs ju att det inte finns något ont som inte har något gott med sig och hur jävligt det är var och är så kanske det kommer något gott ur det till slut. Det är konstigt men där jag är idag har jag aldrig varit. Jag har aldrig någonsin ställts inför ett val som detta och ingen har någonsin behandlat mig så illa men heller inte så bra. Det var som att vända på en handske. Bara jag fick veta så blev allt så mycket bättre. Och hur ska jag någonsin kunna vända mig om och lämna det här? Men att avvakta och känna efter är inte riktigt min grej. Man kan inte bara vänta och se hur det blir för rätt som det är sitter man men facit i hand och undrar när det egentligen började. Nej jag tror jag har bestämt mig. Det är värt det. Och om jag fattar fel beslut så är det bara mig själv jag skadar och det kan jag stå ut med. Det gör ont ett tag men det lägger sig. Jag väljer dig, att älska, att dela allt med. Jag hoppas att du menar det du säger så att mitt beslut kan bestå. Jag hoppas att du valde mig för att du älskar mig och villl dela ditt liv med mig. Inte för att det är tryggt och för att du blir älskad. Men det är en risk jag tar. Jag tror att det är värt det.