morgongavan

Dagen idag är mogondagen jag drömde om igår...



Vad är det som händer med mig? Varför gör det så ont överallt och varför känns tårarna så nära när jag lever ett lyckligt liv. Varför förstår du inte och låter mig få vara den jag är?
Är det så läskigt när allt inte är på skoj? När leken plötsligt blir allvar?
Du säger att du vill veta och att du vill mer än så här men när jag ger dig chansen tar du den inte utan du spottar den på mig likt en fågelmamma lämnar sin unge.

Det finns så mycket mer än så här, det finns så mycket hopp bakom fasaden. 
Jag försöker att sakta inviga dig i det som är jag, det som du säger dig vill lära känna. Med det tar tid.
För varje framsteg betyder också ett snedsteg och en vrickad fot.

Du kan inte låta mig flyga fritt med vinden, det är inte säkert jag kommer tillbaka, det är inte säkert att jag hittar hem igen.  Jag försöker förklara och jag försöker berätta, vardagen är inte lätt, den är inte en dans på rosor.
Men jag varnade dig för mig och du valde att chansa att ta risken det kunde innebära.
Nu har du gjort ditt val men jag tror inte att du inser konsekvenserna, nu är jag priset du får betala.
Och jag får betela med mig själv.
Så jag tiger och gör det lätt för dig för jag vet ju att skulden är min och den måste betalas.