Jobbigt läge
Jag är inge bra på att vara själv på kvällarna. Tänker alltid att gud så mysigt då ska jag tända ljus och bada, göra ansiktsmask och läsa. Men ALDRIG lyckas jag! Det blir mest bara att jag vankar omkring och väntar på den som ska komma. Eller försöker få tiden att gå tills det är dags att sova.
Jag vet inte varför men jag tycker bättre om att göra dessa "ensam" saker tillsammans med någon. Eller inte nödvändigtsvis tillsammans men när någon är hemma och då i det här fallet Andreas. Jag kan sova mitt på dagen om jag vet att han är i andra rummet eller jag kan få ro till att läsa en bok om han sitter vi datan eller lägga mig i badet och njuta om jag vet att han kanske sover, tittar på tv eller vad som helst.
Det är konstigt det där. Men jagj har så svårt för att vara själv. För är man själv kommer tankarna smygande och jag känner att jag borde en massa saker. Plocka ur diskmaskinen, städa, tvätta, bädda, träna mm... Men det är som om jag bara har tills Andreas kommer hem på mig och sen är jag fri att göra vad som helst. Jag kan inte tänka mig att säda tillsammans med honom eller vänta med att träna om jag vet att han inte ska ner till gymmet. Jobbigt läge skulle man kunna säga.
Han säger ju att ja inte behöver städa och dona hela dagarna utan att jag faktiskt kan tillåta mig att göra nada.. men det går bara inte. Jag är nog kanske inte funtad så. Och jag lider ju inte av det med äb var fjärde vecka då min älskling jobbar kväll 3 dagar. Det är ett rent helvete. Inte det faktum att han kommer hem sent utan bara det att det är så långt tills jag måste vara klar med allt om jag inte har några planer för kvällen. Svårt att förstå... eh ja..
Jag vet inte varför men jag tycker bättre om att göra dessa "ensam" saker tillsammans med någon. Eller inte nödvändigtsvis tillsammans men när någon är hemma och då i det här fallet Andreas. Jag kan sova mitt på dagen om jag vet att han är i andra rummet eller jag kan få ro till att läsa en bok om han sitter vi datan eller lägga mig i badet och njuta om jag vet att han kanske sover, tittar på tv eller vad som helst.
Det är konstigt det där. Men jagj har så svårt för att vara själv. För är man själv kommer tankarna smygande och jag känner att jag borde en massa saker. Plocka ur diskmaskinen, städa, tvätta, bädda, träna mm... Men det är som om jag bara har tills Andreas kommer hem på mig och sen är jag fri att göra vad som helst. Jag kan inte tänka mig att säda tillsammans med honom eller vänta med att träna om jag vet att han inte ska ner till gymmet. Jobbigt läge skulle man kunna säga.
Han säger ju att ja inte behöver städa och dona hela dagarna utan att jag faktiskt kan tillåta mig att göra nada.. men det går bara inte. Jag är nog kanske inte funtad så. Och jag lider ju inte av det med äb var fjärde vecka då min älskling jobbar kväll 3 dagar. Det är ett rent helvete. Inte det faktum att han kommer hem sent utan bara det att det är så långt tills jag måste vara klar med allt om jag inte har några planer för kvällen. Svårt att förstå... eh ja..
Kommentarer
Trackback
