Vem har rätt
Vem har rätt att bestämma över en annan människa? Vem betämmer vad som är rätt eller fel? Varifrån kommer det ideál som vi så hett efterstävar? Kan man skylle på media eller på det faktum att vi människor är så blåögda att vi gaktiskt tror på en verklighet som skapats genom retuchering och photoshop?
Hur dumma är vi egentligen när vi låter dessa tidningar och herrmagasin styra våra liv? Varför ska jag känna obehag inför att visa mig naken eller mindre påklädd framför min pojkvän eller i omklädningsrummet? Det är ju inte så att någon ser ut som dessa tjejer och killar vi försöker leva upp till för de finns INTE. De ser inte ut så där om vi skulle möta de på stan. De har skavanker och böjer de sig bakåt eller ligger på rygg lovar jag att huden veckar sig och dubbelhakan kommer fram. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte förstå varför vi då gör allt för att se ut som det inte går att göra. Och jag helle rinte sluta fundera på hur dessa människor som låter sig fixas och retucheras känner. Tänk så hemskt att själv veta att det där är inte jag. Det är min mun och mina ögon men kinderna har de fixat, midjan är förminskad, celluliterna bortblåsta och armarna mindre och mer välpumpade. Kul att veta att alla kommer tro att man slutat tränat eller gått upp i vikt om de ser en på riktigt eftersom verkligheten inte överensstämmer med bilden.
Så varför sitter jag då här med ångest och känner hur magen veckar sig över träningsbyxorna? Den lilla lilla skinbiten som viker sig som en STOR vettvalk i min fantasi ska bort. Men till vilket pris? Ska jag sluta dricka drinkar och vin spontant med vänner? Ska jag återgå till att låsa in mig och göra mig onåbar för min omgivning i rädslan att något bjuds på att äta? Nej aldrig. De perfekta människorna i tidningarna äter också spontant, de lever och har det underbart. Och de behöver ju inte oroa sig, för det som kakorna lägger till tar datorn bort. Enkelt.
Men för oss då som lever i verkligheten? Ja vi LEVER just i verkligheten och det är underbart för tittar jag riktigt riktigt noga på bilderna på mig så ser jag faktiskt inte någonting som behöver skalas bort. Och jag är inte perfekt, jag lever spontant och jag lever i en verklighet där jag förstår att skavanker finns.
Hur dumma är vi egentligen när vi låter dessa tidningar och herrmagasin styra våra liv? Varför ska jag känna obehag inför att visa mig naken eller mindre påklädd framför min pojkvän eller i omklädningsrummet? Det är ju inte så att någon ser ut som dessa tjejer och killar vi försöker leva upp till för de finns INTE. De ser inte ut så där om vi skulle möta de på stan. De har skavanker och böjer de sig bakåt eller ligger på rygg lovar jag att huden veckar sig och dubbelhakan kommer fram. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte förstå varför vi då gör allt för att se ut som det inte går att göra. Och jag helle rinte sluta fundera på hur dessa människor som låter sig fixas och retucheras känner. Tänk så hemskt att själv veta att det där är inte jag. Det är min mun och mina ögon men kinderna har de fixat, midjan är förminskad, celluliterna bortblåsta och armarna mindre och mer välpumpade. Kul att veta att alla kommer tro att man slutat tränat eller gått upp i vikt om de ser en på riktigt eftersom verkligheten inte överensstämmer med bilden.
Så varför sitter jag då här med ångest och känner hur magen veckar sig över träningsbyxorna? Den lilla lilla skinbiten som viker sig som en STOR vettvalk i min fantasi ska bort. Men till vilket pris? Ska jag sluta dricka drinkar och vin spontant med vänner? Ska jag återgå till att låsa in mig och göra mig onåbar för min omgivning i rädslan att något bjuds på att äta? Nej aldrig. De perfekta människorna i tidningarna äter också spontant, de lever och har det underbart. Och de behöver ju inte oroa sig, för det som kakorna lägger till tar datorn bort. Enkelt.
Men för oss då som lever i verkligheten? Ja vi LEVER just i verkligheten och det är underbart för tittar jag riktigt riktigt noga på bilderna på mig så ser jag faktiskt inte någonting som behöver skalas bort. Och jag är inte perfekt, jag lever spontant och jag lever i en verklighet där jag förstår att skavanker finns.
Kommentarer
Trackback
