morgongavan

Den här bloggen tillhör mig och det som skrivs här är mina tankar, mina åsikter och mitt liv. Att läsa min blogg kommer inte göra dig klokare eller lösa livets mysterier, men kanske kan det göra att ni känner igen er och förstår att det finns fler som funderar på samma saker. Det som känns onormalt är normalt för andra och tvärtom. Jag är en liten tjej som blivit stor. Jag försöker leva som jag lär. Jag är en pedant som har svårt att slappna av. Jag älskar allt som rör träning och hälsa och lägger därför många timmar på gymmet. Något som också upptar mycket av min tid är shopping och det bästa som finns är ett nytt modemagasin och en stor skål godis. Jag är en livsnjutare och sitter gärna flera timmar på ett mysigt fik med en lika mysig vän. Jag älskar att ligga i soffan med min sambo och bara njuta av varandras närhet till en lagom dålig film. Ett glas vin en vardag eller bara en skål med färsk frukt hör också till sådant som sätter guldkant på livet. Nu njuter jag också av att ha blivit nybliven mamma och mycket av det som tidigare upptog mycket av min tid får nu komma i skymundan. Min lilla efterlängtade pojke.

Denna hunger

Var kommer den ifrån denna oerhörda hunger? Jag åt ju en extra stor frukost idag för att slippa en kopia av gårdagens magkurrande. Men redan halv 12 var jag hungrig igen och åt då ett mellanmål. Tränade och åt en lunch bestående av fisksoppa två hårdmackor och en tomat. Alltså riktigt ordentligt och efter maten en kopp kaffe. Och då var klockan alltså 2. Sedan la jag mig och läste och efter bara en halvtimme började det kurra i magen, men jag tillät mig inte att äta då. Jag menar någon måtta på ätandet måste det ju vara. Men för 20 minuter sen gav jag upp och lät mig halvsovandes ledas rent instinktivt till kylskåpet och gjorde mig ett gott fredagsmellanmål. Två grova kex med möggelost, en hemmagjord chokladöverdragen dadel och en halvt äpple. Nu är jag ialla fall nöjd för stunden.







Ikväll ska jag se premiären av Brad Pitts nya film. Hoppas den är bra! Det blir Andreas och min första biodejt. Och det måste jag säga gör mig förvånad med tanke på att jag älskar att gå på bio men egentligen är det inte så konstigt kanske eftersom min käre älskling inte gillar bio. Så det gäller att jag njuter ordentligt där i biomörkret för vem vet när nästa chans kommer?

ÅLDRANDET ÄR EN SJUKDOM SOM TORTERAR OCH DÖDAR GAMLA MÄNNISKOR VARJE DAG,ALLDELES I ONÖDAN EFTERSOM ÅLDRANDET I TEORIN KAN BOTAS, OM VI INTE LÖSER ÅLDRANDEPROBLEMET KOMMER ÅLDRANDET DÖDA OSS SJÄLVA. HUR SER DU PÅ ÅLDRANDET? ÄR DET OKEJ FÖR DIG ATT BLI SKRÖPLIGT KOLLI SOM SITTER I RULLSTOL SAMT KOSTAR SAMHÄLLET PENGAR ELLER TYCKER DU VI SKA SATSA MER RESURSER PÅ ÅLDRANDEFORSKNING?KOLLA IN MIN BLOGG OCH DISKUTERA!