morgongavan

Japp nu har Sarah och jag nördat oss tillräckligt framför datan. Hon har fått sitt andrum i cybervärlden . Vi åt lunch och pratade bara en massa strunt. Skönt att bara vara ett tag och ventliera sig.

Vi pratade om det här med tid. Hur man egentligen prioriterar tiden som är så knapp. Och det ÄR så svårt. Och jag är en riktígt hemmamänniska. Men jag behöver det just nu. Ta hand om mig själv och bara vara. Försöka fokusera på att komma underfund med vad det är jag vill göra, vem jag är och vad mitt kall i livet ska bli. Just nu struntar jag i vad jag borde göra. Jag borde kanske börjat plugga, jag kanske mer aktivt borde söka mer jobb, jag borde inte slösa så mycket tid här vid datan eller på gymmet, liggandes i sängen med en bok, i badkaret eller i köket bakandes en kaka. Men JO det är precis vad jag borde göra. Jag kunde inte börja plugga, det stämde inte när allt kom omkring. Jag orkar inte söka mer jobb, jag måste ha den här tiden till att bara vara. Jag jobbar, och jag tjänar de pengar jag behöver. Jag kan köpa det jag behöver. Jag kan spara en del. Men jag kan inte vara lika spontan som förr. Men det gör inget. Det här är bättre, det här är på riktigt.

Jag har kommit underfund med att jag formligen älskar att hålla på i köket. Att komma på nya saker att baka, skriva matlistor, laga maten, handla maten och njuta den med någon jag tycker om. Idag blev den en lätt lunch bestående av fisk, sallad, matkorn och kallsås. Så gott, lätt och nyttigt. Det som förr var så skrämmande börjar bli mitt stora intresse. Ett steg i taget. Och jag gör bara så mycket jag känner att jag klarar av. Inte ett dugg mer.

Människor tycka och tänka vad de vill! Det här är jag. Eller den jag tror att jag är. Jag är inte perfekt och kanske gör jag er besviken, men det är inte ni heller och jag har alltid älskar er med era brister.