Läängtar
Åh jag känner mig så rastlös fast jag är trött. Ikväll blir det hemmabakad kebab med diverse tillbehör och pommes. Spännande att äta "nyttig" sräpmat och värsta mysigt att laga mat tillsammans.
Jag har blivit en värsta hemmamänniska. Jag bara älskar att vara hemma. Att mysa runt med en kopp kaffe i handen och bara trivas. För första gången på mycket mycket länge trivs jag, känner mig hemma och finner en slags trygghet i det. Jag behöver inte gå ut och träffa en massa fulla jobbiga människor. Jag äter hellre god mat tillsammns med människor som jag kan prata med och föra ett vettigt samtal med. Jag njuter av att kolla på film tillsammans med vänner och bara snacka skit. Ett glad vin eller en fika på kvällarna gör mig mer gott än att slå klackarna i taket en fredag eller lördag. Det är helt underbart att bjuda över folk och festa till långt in på småtimmarna utan att lämna hemmets dörrar.
Jag blir helt lycklig ända ut i fingerspetsarna varje gång Andreas kommer hem och det spelar ingen roll vad vi gör. Jag älskar det faktum att jag älskar att tillbringa all min tid med honom. Att jag bara kan umgås med honom utan att känna att vi måste göra något. Han tillfreställer mig totalt Rakt igenom. Han får mig att skratta, se framåt, längta och må bra. Och just nu längtar jag så efter honom trots att det inte var många timmar sen han lämnade mig.
Jag har blivit en värsta hemmamänniska. Jag bara älskar att vara hemma. Att mysa runt med en kopp kaffe i handen och bara trivas. För första gången på mycket mycket länge trivs jag, känner mig hemma och finner en slags trygghet i det. Jag behöver inte gå ut och träffa en massa fulla jobbiga människor. Jag äter hellre god mat tillsammns med människor som jag kan prata med och föra ett vettigt samtal med. Jag njuter av att kolla på film tillsammans med vänner och bara snacka skit. Ett glad vin eller en fika på kvällarna gör mig mer gott än att slå klackarna i taket en fredag eller lördag. Det är helt underbart att bjuda över folk och festa till långt in på småtimmarna utan att lämna hemmets dörrar.
Jag blir helt lycklig ända ut i fingerspetsarna varje gång Andreas kommer hem och det spelar ingen roll vad vi gör. Jag älskar det faktum att jag älskar att tillbringa all min tid med honom. Att jag bara kan umgås med honom utan att känna att vi måste göra något. Han tillfreställer mig totalt Rakt igenom. Han får mig att skratta, se framåt, längta och må bra. Och just nu längtar jag så efter honom trots att det inte var många timmar sen han lämnade mig.
Kommentarer
Trackback
