Overkligt

Allt är så overkligt. Livet liksom rullar på som vanligt. Jag gör det jag ska och lite till men jag gör det utan att känna. Det finns just inga känslor i det som sker. Ingen glädje över att vara här på jorden och heller ingen lust till att försvinna. Det är här och nu jag lever men vad är egentligen att leva?

Jag vill inte vara där jag var förrut. Vill inte börja om igen. Orkar inte, vågar inte, kan inte, vill inte.

Mitt i all denna skit växer sig förbannelsen. Jag är så arg. Arg på din oförmåga att vilja förändra den du så hårt strävat efter att bli. Oförmågan du besitter att möta mig halvvägs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0