morgongavan

Det är vackert att leva. Så är det bara och det gäller verkligen att ta vara på de små saker som sker. Det är så svårt att bara leva i nuet och njuta av de saker som sker runt omkring oss. Vi längtar gärna framåt. Till nästa sak som står på schemat. Om det är frukost planerar vi lunchen, och på lunchen försöker vi tänka ut vad som sker i eftermiddag samtidigt som vi sitter där och längtar efter kvällens första glas vin. Och när vi sitter där med vinet i handen och är i den där sköna lugna avslappnande minuten, ja då längtar vi och planerar för den härliga lediga lördagen..... Hela tiden bara framåt. Men här och nu då? Har det helt glömts bort?

Jag är planeringens drottning. Jag lever för det. Tyvärr. Jag är så rädd att tappa kontrollen på min vardag att det ibland slår över och blir till den värsta mardrömmen. Vad händer med spontaniteten liksom? Men jag jobbar på det och det har verkligen blivit mycket bättre. Men just nu sitter jag och har lite ont i magen och kan inte bestämma mig och jag ska strunta i den inplanerade träningen och åka till Hälleforsnäs med Andreas eller om jag ska hålla hårt i planeringen för att inte få ta konsekvenserna av det brytna löftet sen.... Jag vet verkligen inte..

Men så var det ju det här med det vackra i livet. Ett missat träningspass är inget emot det underbara i att åka i väg med Andreas. Förresten så lagade han scones till mig imorsen. Med marmelad, gurka,melon, skinka och jos. Osten fick jag själv gå att köpa... Man kan ju inte få allt här i livet...Hihi.

Och det går fortfarande upp och ner. Men det växer. Allt bli bättre och bättre. Och det känns tryggt. Men fortfarande har jag hälften av mina saker någon annanstans, som en försäkring. Utifall att. För man vet aldrig, allt är inte guld som glimmar...