morgongavan

Jag funderar rätt mycket just nu. Men det är bra och det var därför extra bra att vara "fast" i Katrineholm idag. Det fanns inte mycket att göra mer än strosa omkring och bara vara. Kom fram till en hel del och jag vet att det är svårt att acceptera de v'ndningar som livet tar. Och speciellt sådant som jag inte kan rå över. Skulle jag få välja skulle jag göra som Andreas säger åt mig att göra. Helt enkelt strunta i allt vad alla säger tycker och tänker om mig och bara tro på det goda i mig. Att jag är så bra som han säger och att mina brister inte är värre än någon annans. Men det är så lätt att säga men så svårt att göra och känna.

Det går ett tag men efter några motgångar börjar det jobbigt och nu är det som sagt tungt. Riktigt tungt. Och jag kan inte ens rå över det. Och med min bakgrund så lägger jag alla mina känslor och alla dumma saker som sker mot mig på just mig själv. Det är mitt fel och jag ser bara fel och brister. Brister som kanske inte ens finns där imorgon. Men som sagt. Det är inte fredag än och jag är närmare slutet av tunneln nu. Dagen idag var viktig. Och imorgon ska jag kanske pröva mina vingar om jag vågar genom att klä mig snyggt, sminka mig och ge mig ut på stan.. Om jag vågar...