Det gör ont

Vad är det egentligen jag går runt och inbillar mig? Att det är en dans på rosor så länge jag håller lågan uppe. Det gjorde ont de orden du sa. De betyde inte samma sak för dig och du skulle nog säga att jag överanalyserar allt. Men det gör ont. Ont för att jag trode att det var det som gjorde det unikt men som tydligen inte betyde något. Hur kan jag vara så dum? Så oerhört korkad?

Det har hänt allt som oftast nu att du smular sönder allt som jag trott det byggde på. De där små detaljerna som du inte lägger någon vikt vid men som jag blir väldigt illa berörd över.

Du vaggar in mig i en falsk tro och sen i en situation där jag är chanslös och inte kan försvara mig eller ställa frågor rycker du undan benen på mig. Och när det sedan finns en chans för mig att ställa frågan är situationen som bortblåst i ditt minne och det är åter jag som är dum.

Vad är det som du stör dig så på? Varför vill du plocka ner mig på jorden hela tiden? Vad är det som gör att du har rätt att klippa mina vingar när jag så länge kämpat med att lära mig flyga?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0