Tänk er för

Gud jag har verkligen ingen lust att skriva eller något just nu. Jag känner bara blä åt allt i detta nu. Det är egentligen inget som har hänt men jag blir så trött bara. Hur kan man om man vet något om någon använda det emot den personen?

Om jag visste att någon inte gillade eller tog saker på ett visst sätt och jag var dennes persons vän så skulle jag göra allt för att undvika att försätta den här personen i den situationen eller göra allt för att själv inte göra så emot denne. Hur kan man leva med sig själv om man vet något om någon och sedan bara strunta i det och typ "testa" denne bara för att själv i slutänden må bra?

Och varför måste det vara så viktigt att ha rätt? Varför måste man till varje pris trycka ner någon för att själv må bra?

Jag vet att jag försöker att göra andra till viljes men det är inte för att jag är mesig som jag tror att många tror utan för att jag helt enkelt inte ser det som en så stor upppffring att göra andra till viljes. Jag överlever om jag inte får min vilja igenom och jag tycker att jag kan ha roligt ändå. Det är inte ofta som jag måste få som jag vill till varje pris. Men nu har jag märkt att det ofta utnyttjas och det gör mig ledsen. Att människor ska använda det emot mig istället för att se det som en positiv egenskap, det gör mig ledsen. Det är inte ofta jag hör att det uppskattas utan istället ska det till varje pris tryckas ner och röstas emot om jag säger vad jag vill eller går emot majoriteten därför väljer jag ofta att bara flyta med eftersom det skadar mig mindre. Och det är mig själv jag vill skydda.

Nu kanske jag ska börja säga ifrån men egentligen vem gagnar det? Mig? Nej kanppast, varför ska jag göra mig osams med människor som inte förstår bättre än att alltid få som de vill? Det är inte de som vinner något på det utan de förlorar egenskapen att leva i samspel med andra.

Jag känner idag, just i detta nu, att jag är väldigt glad för var jag är just idag. Jag omger mig av människor som för det mesta gör mig glad och jag struntar i de som vill komma fram genom att trycka ner andra till botten för att själv få en nypa luft. Det rör mig inte i ryggen längre. Det är så lätt att strunta i er men det gör mig ledsen att bli uttnytjad och ibland kommer verkligenheten ikapp och det är då som det blir som nu....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0