morgongavan

Idag har jag varit ett riktigt duktigt barnbarn, jag har representerat mig själv hemma hos farmors väninna tillsammans med farmor. Det som jag trodde skulle blir tråkigt visade sig mynna ut i kloga ord och riktigt intressanta disskutioner. Vi pratade om det här med förr och nu såklart och det faktum att de gamla har låga pensioner på grund av att de jobbat väldigt få år då det varit hemma med barn. Min farmor har sex barn och hennes väninnan har en hel del hon med, så det blir alltså många år som de varit hemma. Detta ger nu de hårt arbetande kvinnorna utan lön en låg pension.

Och just det här med att de var hemma med barnen blev starten för vår ibland ganska hetsiga disskution. De kan inte förstå att man idag lämnar sina barn tidigt på dagis, hämtar sent och får lite kvalitets tid med barnen. Och de förfasas över det faktum att stressen och hetsen efter status bara växer. JAg säger lite försiktigt att jag mer än gärna skulle vilja vara hemma med mina barn om det var möjligt men som vi lever just nu går det helt enkelt inte. Då måste vi ända på en hel del i samhället. Farmor säger då, men var är viktigast alla saker eller ett barn. Men riktigt så enkelt är det inte.

Om jag skulle föda ett barn idag skulle vi ALDRIG ha råd med att  jag skulle vara hemma och ta hand om barn och hem. Och vi har inga lån. Inte ett enda faktiskt. Förresten ska jag nog inte säga att vi inte har råd det kankse vi skulle ha, men vi skulle inte kunna göra någonting. Jag skulle inte kunna köpa nya kläder, ta en fika på stan eller köpa kläder till mitt barn. Det pengarna skulle räcka till skulle vara de jätte dyra blöjorna, de nödvändigaste kläderna, hyra + alla andra räkningar och sen bil och bensin.  Vi skulle inte kunna uppdatera våra datorer eller köpa ny bil om vi skulle behöva. När jag säger detta säger farmor att jag ska ge avkall på datorer och liknande och viss det kan jag. Men ska jag låta mitt barn växa upp utan dator, tillgång till interner och liknande "nödvändiga" prylar så när barnet är tillräckligt stor att släppas ut är helt oförberedd av vad som väntas där ute?

Jag förstår hur de menar. Men som det är idag är det omöjligt att vara hemma på heltid för mig ialla fall och det är nog många mer med mig som har det likadant och då är vi två helt vanliga medelsvensson... Det som var en självklarhet förrut är nästan inte genomförbart idag om barnet du föder ska få samma förutsättningar som sina jämnåriga kamrater. Om vi ska kunna vara hemma med våra barn krävs att vi alla är det så att alla barn har samma ekonomiska situation.

Det är min personliga vilja att vara hemma med mitt barn och jag har full förståelse för de som väljer att jobba. Det är inga fel på de dagis vi idag har men för mig känns det hemskt att lämna ifrån mig mitt barn till människor som antagligen vet mer om mitt eget barn än jag själv eftersom de träffar barnet mer av dennes vakna tid än jag.

Men sålänge det innebär om jag är hemma att mitt barn får sämre förutsättningar och kanske inte kan få det som "alla" andra får kommer jag att jobba. Men det vore ju underbart att kunna få jobba deltid och verkligen få umgås med det barn so man antagligen längtat efter. Pengar är inte allt och går det att kombinera ekonomin i förhllande till barnets välmående med mer tid tillsammans skulle det vara fantastiskt.

Ja det var va mina tankar om att vara hemme gled in på. Och jag har alltid sagt att jag mer än gärna skulle jobba mån - tors och att jag sen hittar på något tillsammans med våra barn på fredagen. Det har nästa alltid kännts som ett lätt val men med närmare eftertanke kanske inte ens en enda extra dag i veckan kan garanteras....

Jag tar lärdom av mina egna tankar och reflektioner och betänker det som de kloka damerna sa till mig. Allt är inte så svart eller vitt