Det gör ont

Så många år har gått. Så många dagar av saknad och längtan. En längtan som aldrig kommer ta slut. Den blir bara större och större.
Det är så mycket som hänt, så mycket som du missat. Men någonstans vet jag att du finns där och håller din vakande hand på oss.
Du ville oss alltid väl, satte dig själv så många gånger i andra hand.
Jag tog förgivet att du alltid skulle vara här hos oss och hos mig. Att du skulle tas ifrån mig kunde jag inte ens tänka mig.
Det som slog undan mina ben har idag gjort att jag går stadigare på krokiga vägar.
Du hade alla de egenskaper som jag önskar att jag kunde besitta. Tänk om jag kunde vara en bråkdel av vad du var för andra.
Det gjorde så ont men smärtan fick inte synas och länge länge sörjde jag dig i hemlighet och ensamhet. Men aldrig mer, du är värd att sakna, att sörja, att längta efter.

Aldrig mer ska jag undvika ditt namn av rädsla för vad andra ska tycka.

Du var min bror, du är min min bror. Jag kan med ord inte uttrycka hur saknad du är. Hur många av oss som skulle göra allt för att få dig tillbaka. Du var vår älskade Jim, den som vi alla älskade så högt. Du är föralltid saknad och förevigt älskad.

Idag skulle du fyllt 30 år. Vi skulle firat med tårta, idag firar vi dig genom blommor och ljus. Vi tänker på dig. Presenterna får du när vi möts igen!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag tror Jim ser dig och är stolt gumman. Gråter när jag läser, ibland är livet överjävligt orättvist. Massa kram!

2009-09-06 @ 12:29:16
Postat av: Hanna

(Glömde skriva namn i inlägget)

2009-09-06 @ 12:30:06
Postat av: Hanna

(Glömde skriva namn i inlägget nyss)

2009-09-06 @ 12:30:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0