morgongavan

tisdag eftermiddag redan och jag hade hoppas så på att ha kommit längre med min projektanalys. Men det går segt och jag får inte rikitgt till det där flowet som ibland brukar infinna sig.

Och så den där jäkla föräldrapenningen! Blir inte riktigt klok på hur jag ska göra, har ringt ett antal gånger och fått oliak svar varje gång. Jäklar vad svårt det kan vara alltså! Nu tror jag ialla fall att jag kommit fram till något vettigt så hoppas bara att det är så som de sa nu.

Ibland tänker man så mycket och det är verkligen underligt hur livet kan ändras en dag till en annan. Tänk att för två år sen hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle äga en villa och vänta en bebis med världens underbaraste. Just då tyckte jag att livet var ganska skit och gjorde allt för att testa mina egna gränser. Fast det var en rolig tid också. Verkligen rolig och mycket mycket viktig för mig. Så kom den där dagen då jag egentligen var less på allt och verklgien haft en tid som jag inte allt gillade men som jag stod ut med ändå. Och bara sådär blev allt lite lättare och jag orkade kämpa på riktigt. Verkligen ta tag i allt och tro på att det kanske var som alla sa. Och tack vare det arbete som jag gjorde och den tro du gjöt in i mig väntar vi nu det lilla miraklet som vad den sista lilla pusselbiten innan allt föll på plats!

Nu ska jag ialla fall försöka få till några rader till innan jag packar ihop för idag. Ikväll väntar en kväll med Sarah och jag ska också försöka mig på ett styrkepass när jag kommer till stan!