morgongavan

Idag är jag ledig från skolan och vad passar då bättre på eftermiddagen att göra än att sova lite? Speciellt när huvudet dunkar och min kära sambo gick upp tidigt för att kolal på hockey. Då var det lönlöst att somna om. Och mitt i min underbara sömn ringer telefonen och guess who it is? Angelica på Forever, min absolut favvo tränare ringer mig för att se hur det är med mig eftersom jag inte varit på gymmet på väldigt väldigt länge. Jag blev väldigt glad av att hon ringde MEN jag känner reda stress över att min kropp inte prkar träna så som den gjorde förrut. Jag saknar att svettas floder och ta ur mig tills jag stupas. Att känna blodet pumpa så det dunkar i öronen! Så nu känner jag mig ännu mer stressad över träningen. Jag vet att det är bra för bebisen att mamman rör sig men vad gör man om man vill psykiskt men kroppen vill inte fysiskt? Så nu har jag ialla fall bokat in en träff med henne på torsdagen den 11 på förmiddagen för lite prat och kanske kan hon hjälpa mig att på något sätt komma igång igen på mitt sätt utan att behöva ta i så mycket. Jag är så rädd om bebisen och vill inte att något ska hända. Jag ser gärna ( en överdrivt men jag accepterar det) ut som en ko bara mitt lilla hjärta kommer ut frisk och välbehållen. Jag vet ju att det finns en tid efter en graviditet. Och då kan jag träna hur mycket jag har lust till, om lusten fortfarande finns med ett litet mirakel hemma...

Nu SKA jag ialla fall byta om från myskläder och ta mig ner på stan för lite bokshopping och annat kanske. Och imorn mina kära vänner får vi en smygtitt på den lilla! Jag längtar verkligen!