Hur allt kan förändras över en kväll
Det är märkligt hur saker och ting kan förändras över en kväll. Hur det som nyss var på ena sättet strax därefter är helt annorlunda. Ibland krävs det inte mycket. Ett telefonsamtal och världen runt omkring börjar snurra. Hjärtat stannar och efter några sekunder pulserar blodet så att det slår i öronen. Andningen blir konstig och någonstans finns hoppet om att det är ett skämt, eller åtminstonde en dröm. Men sanningen är ibland hård att höra och så sakteliga börjar bdskapet tränga in och hela kroppen börjar skaka. Det går inte att hejda den gråt som hysteriskt bryter fram. Men som med allt annat kväver jag gråten och tar tag i mig själv. Det går inte att gråta hejdlöst när budbäreren själv försöker behärska sig. Det finns inga ord att säga, vi lägger på och i varsin ände funderar vi var och en för sig och låter gråten komma tyst, tyst...
Jag är glad att jag har den egenskapen att jag kan tränga bort. Det kan vara skönt ibland. Jag orkar inte ta till mig. Vill inte att det ska vara sant. Jag fokuserar och läser det jag ska, städar och vattnar blommor för att inte tänka. Men så fort jag stannar upp kommer sorgen åter. Det blir jobbigt det här men som så många gånger förr klarar jag det nu också.
Det blir tomt. Men just nu är jag så glad, att jag trots alla klagomål om hur jobbigt det varit ibland att inte bo hemma, att jag bott hos sig. Att jag fick lära känna dig lite mer ändå och att du faktiskt präntade in i mig att jag måste våga säga ifrån och göra mig av med alla energitjuvar. Din ärlighet som jag ofta rös inför var härlig att höra och du sa ofta det som alla andra tänkte. DU har alltid vägrat låtsas vara någon annan och alltid varit stolt över dig själv och dina närmaste. Alltid har du gjort vad du kunnat för alla. Inte snål och aldrig bitter. Ditt hem har alltid varit öppet för andra och det som du haft har du delat med dig av. Det finns så mycket fint jag skulle kunna skriva men det känns så konstigt eftersom det samtidigt känns som på låtsas.
Du var gammal men du inte sjuk, inte på något sätt. Något måste ha gått hemskt fel. Vi kramades ju igår.
Jag är glad att jag har den egenskapen att jag kan tränga bort. Det kan vara skönt ibland. Jag orkar inte ta till mig. Vill inte att det ska vara sant. Jag fokuserar och läser det jag ska, städar och vattnar blommor för att inte tänka. Men så fort jag stannar upp kommer sorgen åter. Det blir jobbigt det här men som så många gånger förr klarar jag det nu också.
Det blir tomt. Men just nu är jag så glad, att jag trots alla klagomål om hur jobbigt det varit ibland att inte bo hemma, att jag bott hos sig. Att jag fick lära känna dig lite mer ändå och att du faktiskt präntade in i mig att jag måste våga säga ifrån och göra mig av med alla energitjuvar. Din ärlighet som jag ofta rös inför var härlig att höra och du sa ofta det som alla andra tänkte. DU har alltid vägrat låtsas vara någon annan och alltid varit stolt över dig själv och dina närmaste. Alltid har du gjort vad du kunnat för alla. Inte snål och aldrig bitter. Ditt hem har alltid varit öppet för andra och det som du haft har du delat med dig av. Det finns så mycket fint jag skulle kunna skriva men det känns så konstigt eftersom det samtidigt känns som på låtsas.
Du var gammal men du inte sjuk, inte på något sätt. Något måste ha gått hemskt fel. Vi kramades ju igår.
Kommentarer
Trackback
