morgongavan

Tillbaka till skolan igen. Känns konstigt att årets första dag blev den sista för A kursen. På måndag väntar B kursen i folkhälsovetenskap. Efter att ha läst litteraturlistan känner jag mig inte direkt super taggad att sätta igång. Bara en massa metoder och vetenskaper....MEN det ska bli bra! Det blir ju trots allt bra när allt är klart och jag lärt mig något! Att börja skolan idag kändes ganska skönt. Få tillbaka rutiner och börja igen men att behöva vänta två timmar på att ta sig till Örebro och två timmar till för att ta sig hem är inte att acceptera! Jag tycker det är skit av Sj när de vet att tågen inte fungerar att de inte sätter in bussar på en gång istället för att vänta tills ressenärerna står på perrongen och fryser!

Det var dagens onda del och nu till den positiva! Jag har äntligen gjort slag i saken och beställt klipp- och färg tid, genast föll en sten från mina axlar! Jag kan bli mig själv igen! Herre gud så skönt det känns att den rosa ögonskugga äntligen kommer passa! Det är lite lustigt egentligen. Jag kommer ihåg hur jag verkligen längtade efter att bli mörkhårig, hur jag fantiserade att jag med den nya färgen skulle spola bort det som varit och bara sikta framåt. Men aldrig har ordspråket att det INTE hänger på färgen passat bättre. Sant är att jag är en annan människa ja, men inte på grund av färgen, utan på grund av de underbara och påhejjande människor jag omger mig med. De som ger mig motivation och styrka att tro att jag är bra, de som vill vara med MIG, tycker att jag är härlig, roligt, snäll och värd att spendera tid med. Det har inget med håret att göra. Så nu står jag inte ut längre. Det var fint men det var inte jag. Och om sanningen ska fram kanske jag inte helt vill lämna den jag var, jag vill bara bli ett bättre jag!