tänkvärt
Har haft en låång dag med Antons student. Mycket trevligt har det varit även om det kunde blivit perfekt om min käre sambo varit med och inte på Kiss. Men jag vet att det är väldigt roligt för honom, det är ju bara jag som längtar så otroligt efter honom just nu. Varje sekund längtar jag då vi inte ses. Konstigt det där att det kan vara så enormt mycket känslor i kroppen.
Nu till något tänkvärt. Såg just en rubrik "berättar du om någon är otrogen". Det är så svårt det där. Jag vet inte riktigt hur jag skulle göra. Att vara otrogen mot någon kan vara ett av de största sveken man kan göra emot en partner. Men samtidigt vet jag inte riktigt om jag verkligen skulle vilja att någon annan berättade för mig att min man var otrogen. Och om det verkligen bara var en engångsföreteelse, är smärtan att veta bättre än att leva lyckligt ovetande? Och hur skulle jag kunna berätta för någon, vara den som var budbäraren. Men tänk att vara den som blir utsatt för en kontinuerlig otrohet och alla vet men ingen säger något. Vad dum man skulle känna sig och så besviken på sin omgivning. Jag skulle berätta om det var en nära vän till mig som jag visste blev bedragen kontinueligt eller återkommande men jag skullte inte berätta om jag trodde att det var så eller om det hände en enda gång. Däremot skulle jag konfrontera killen i fråga. Oavsett tror jag faktiskt. Det är bättre att han får en ärlig chans att själv berätta och rätta till sitt misstag. För visst kan en otrohet vara ett enda stort misstag?
Hur skulle du göra? Skulle du berätta om du var otrogen? Vill du veta om din partner är det? Skulle du berätta om någon var otrogen? Kan det vara skillnad från gång till gång?
Nu till något tänkvärt. Såg just en rubrik "berättar du om någon är otrogen". Det är så svårt det där. Jag vet inte riktigt hur jag skulle göra. Att vara otrogen mot någon kan vara ett av de största sveken man kan göra emot en partner. Men samtidigt vet jag inte riktigt om jag verkligen skulle vilja att någon annan berättade för mig att min man var otrogen. Och om det verkligen bara var en engångsföreteelse, är smärtan att veta bättre än att leva lyckligt ovetande? Och hur skulle jag kunna berätta för någon, vara den som var budbäraren. Men tänk att vara den som blir utsatt för en kontinuerlig otrohet och alla vet men ingen säger något. Vad dum man skulle känna sig och så besviken på sin omgivning. Jag skulle berätta om det var en nära vän till mig som jag visste blev bedragen kontinueligt eller återkommande men jag skullte inte berätta om jag trodde att det var så eller om det hände en enda gång. Däremot skulle jag konfrontera killen i fråga. Oavsett tror jag faktiskt. Det är bättre att han får en ärlig chans att själv berätta och rätta till sitt misstag. För visst kan en otrohet vara ett enda stort misstag?
Hur skulle du göra? Skulle du berätta om du var otrogen? Vill du veta om din partner är det? Skulle du berätta om någon var otrogen? Kan det vara skillnad från gång till gång?
Kommentarer
Trackback
