morgongavan

Kom på en sak mitt i min kurrande mage! Varför ber man alltid människor i sin närhet lugna ner sig, att inte kasta sig in i något och att inte ha för brottom? Visst att saker i början är ostabila men det är också i början som allt är som bäst! Den tiden komme aldrig tillbaka och det som händer då är obetalbart. Det ska inte någon eftertänksamhet i världen stoppa! Tänk om jag lyssnat på alla som sa till mig att det gick alldeles för fort. Jag var på tok för skör. Inte skulle jag bara lämna mitt hem och kasta mig in i en oviss framtid. Det är det bästa jag gjort! Att släppa alla betänkligheter, njuta varje dag och bara se vad livet hade i beredskap. Och se så bra det blev! Tänk om jag lyssnat på alla varningens ord och bar väntat och sett hur det skulle bli. Kanske hade det sett lite annorlunda idag och jag hade nog inte varit ledsen för det. MEN jag skulle aldrig byta ut något mot det jag har idag. Trots att vägen hit inte alltid är rak är den värd varenda krokig avfart!

Vänta inte, utan lyssna riktigt riktigt noga på din intution och magkänsla. Det är den känslan du inte ska ignorera och är man riktigt ärlig emot sig själv kan man där se om valen som sker är rätt eller fel!