Höggravid!
Ja ha mina vänner nu räknas jag som höggravid! Och även om jag än inte är så himla stor är det väldigt jobbigt för kroppen att bära runt på dessa extra kilon. Benen sväller och humöret har svårt att hålla sig på sätt sidan när värmesvallnignarna slår till. Än så länge går det dock bra men det är ju en bit kvar....
Dagen har bjudit på full aktivitet. Har hjälpt till på Ekängens kunddag ute i Barva och kosläppet och det var riktigt roligt! Men fy så mör jag är i kroppen. Ryggen värker och det stretar lite i magen. Men vad gulliga alla är som bryr sig så mycket och säger åt mig att vara försiktig och inte bära så mycket eller tungt. Men jag är dålig på det där med att anpassa mig. Jag klarar ju fortfarande att bära ordentligt med tyngd och då är det svårt att låta bli. Jag är för rastlös och envis för att be någon annan eller bara se på. Men kanske borde jag vara lite mer försiktig. Förstår bara inte riktigt vad som kan hända om jag råkar bära för tungt. Borde inte kroppen signalerar att "Hörrru, det här var för tungt" innan något händer??
Bebisen är ialla fall försäkrad nu och jag väntar så dant på att få se den underbara människa som gömmer sig i min kropp och som rätt vad det är sträcker ut sig i sin fulla längd eller petar ut rumpa, foten, huvudet elelr hande mot sin mammas mage och revben. Det är inte alldeles skönt alltid men inte heller gör det särskilt ont utan med som ett tecken från vårt mirkael att hej jag finns faktiskt här.. Underbara lilla människa. Hur kan vi längta så mycket att det nästan gör ont efter dig som vi aldrig träffat....
Dagen har bjudit på full aktivitet. Har hjälpt till på Ekängens kunddag ute i Barva och kosläppet och det var riktigt roligt! Men fy så mör jag är i kroppen. Ryggen värker och det stretar lite i magen. Men vad gulliga alla är som bryr sig så mycket och säger åt mig att vara försiktig och inte bära så mycket eller tungt. Men jag är dålig på det där med att anpassa mig. Jag klarar ju fortfarande att bära ordentligt med tyngd och då är det svårt att låta bli. Jag är för rastlös och envis för att be någon annan eller bara se på. Men kanske borde jag vara lite mer försiktig. Förstår bara inte riktigt vad som kan hända om jag råkar bära för tungt. Borde inte kroppen signalerar att "Hörrru, det här var för tungt" innan något händer??
Bebisen är ialla fall försäkrad nu och jag väntar så dant på att få se den underbara människa som gömmer sig i min kropp och som rätt vad det är sträcker ut sig i sin fulla längd eller petar ut rumpa, foten, huvudet elelr hande mot sin mammas mage och revben. Det är inte alldeles skönt alltid men inte heller gör det särskilt ont utan med som ett tecken från vårt mirkael att hej jag finns faktiskt här.. Underbara lilla människa. Hur kan vi längta så mycket att det nästan gör ont efter dig som vi aldrig träffat....
Kommentarer
Trackback
